Sådan rent fra flasken holder absint typisk en 60-70 procent, og det kan man selvfølgelig godt drikke rent, hvis man er ude på at vise, hvilken fandens karl man er. Det er nu altså bare ikke idéen, det skal faktisk være en fornøjelse, og for at få smagen ordentligt frem, skal absinten spædes op med vand.

OK, så hælder man op i et glas og tonser vand i?

Nah, ikke helt - det gavner smagen, hvis man giver sig god tid. Vandet skal hældes i stille og roligt i en tynd stråle, og gerne fra stor højde, så det ser rigtig storslået ud og lyder som en rislende kilde (eller som når man pisser). Det var sådan noget, som forrige århundredes franske vittighedstegnere kunne få meget ud af:

Hertil kommer så nok en finesse, som også er antydet på tegningen. Mange foretrækker nemlig deres absint med sukker. Se, det lyder jo sikkert en kende vanvittigt for en vin- eller whiskykender, sådan at komme sukker i de dyre dråber, men altså, det er jo helt legitimt at gøre det med kaffe, så hvorfor ikke med sprut? Absint er krydret med malurt, som giver en bitter smag. I en ordentligt lavet absint er det bitre kun en diskret undertone, og den kan sagtens drikkes uden sukker, men mange mener, at det gavner smagen, hvis der kommer lidt ekstra sødme til. Som tommelfingerregel kan man gå efter, at hvis man bruger sukker i kaffen, vil man nok også kunne lide det i absinten.

Til den ende opstod der i de gode, gamle dage et snurrigt specialværktøj, den såkaldte absintske. Den ligner nærmest en lille, hullet paletkniv og benyttes som følger:

Man starter med at hælde et passende mål absint op i glasset. Skeen lægges oven på glasset - og et stykke sukker lægges oven på skeen.

Herefter hælder man langsomt koldt vand over sukkeret. Det kræver naturligvis, at man har en kande eller karaffel, der er god at hælde af - og så lige lidt håndelag. I første omgang er det nok med nogle få dråber til at gennemvæde sukkeret …

… hvorefter man venter på, at det begynder at blive opløst. Ind imellem kan man så hælde lidt mere vand over - dråbevis eller i en tynd stråle. Man skal naturligvis også give sig tid til at nyde synet af, hvordan absinten bliver uklar og 'mælket', efterhånden som der kommer vand i - det fænomen, der kaldes 'louche'.

Så er der serveret. Ahhh.

Kunsten består i at koordinere hele ceremonien, så alt sukkeret er opløst, når der er hældt passende med vand i glasset. Hvad der lige er ‘passende’, er et spørgsmål om smag - og kan i øvrigt variere mellem de forskellige mærker. Er der lidt sukker, der har lagt sig i bunden af glasset, kan man lige røre det ud med skeen.

Men som sagt, der er også dem, der foretrækker absinten uden sukker. Det er ganske legitimt, selv om det kan være et hårdt slag for ens iboende trang til at benytte sig af sære gadgets.

Hvad der derimod ikke er legitimt er at hælde absint over sukkeret og sætte ild til. Det er en moderne gimmick, lavet til at gøre indtryk på fulde turister i Prag, det er helt igennem uautentisk, og ingen sand ynder af god absint kunne drømme om at gøre noget så idiotisk som at spolere smagen med brændt sukker!!!

Telefon 0911-20 94 05

Sommarens öppettider

Vardagar 11.00-18.00

Helger 12.00-16.00 

Dagens middag

vardagar kl 16.00-18.00

79 kr, inkl. smör, bröd, sallad, måltidsdryck, kaffe

På mångas begäran börjar vi nu servera dagens middag. Läs under Dagens middag i högerspalten så ser du vad vi serverar de närmaste två veckorna.

Vi har också andra alternativ som laxspett och oxfilé.

Läs mer om detta under respektive veckomeny i högerspalten.

*

Vi finns i Öjebyn utanför Piteå

Sväng in på Älvsbyvägen så hittar du oss i gamla antikhuset/golfshopens lokaler (mittemot veterinär Bergdahl), Råggatan 1, Öjebyn. Telefon 0911-20 94 05

Hemlagat och hembakat i herrgårdsmiljö

På Humlan kan du sitta i lugn och ro i en avstressande herrgårdsmiljö. På sommaren har vi även en uteservering i trädgården.

Vi serverar hemlagad mat, hembakat fikabröd samt kaffe och te av hög kvalité.

Besök vår kaffe-, te- och kryddbod

Här finner du 165 sorters kaffe och te samt 100 sorters kryddor. Här finns presenter till den som har allt och alla tillbehör du kan behöva.

Större sammankomster

På Humlan kan du ha konferenser, utbildningar, fester eller minnesstunder. Vi ordnar allt efter dina önskemål.

Varmt välkommen!

Kerstin och Micke

Trailer

Inspirerad av ett suveränt inlägg på vardagdpussel tänkte jag skriva en kort recension av filmen Waiting. Som namnet antyder utspelar sig filmen på en restaurang där huvudpersonerna främst är servitriser och servitörer (men även en del kockar är såklart med i filmen).

Själv älskar jag filmer som utspelar sig på arbetsplatser (Clerks, Office Space, Car Wash osv) och den här är en av de bästa, det är en komedi med ganska tramsig humor (gänget bakom den har bl a gjort American Pie) som jag normalt inte gillar så mycket. Men i en, för mig, hemtam miljö som en restaurang är det klockrent. Filmen utspelar sig under en arbetsdag och vi får både följa en ny kille och en som varit där ett tag, nämligen Dean (Justin Long) som blir erbjuden en högre position och hans vånda och beslutångest om han ska ta det bättre betalda jobbet som arbetsledare.

Titeln på den här posten är ju "Don´t fuck with the people handling your food" och det verkar vara ett allmänt talesätt i USA, till glädje till restaurangfolket på andra sidan pölen (Vardagspussel tar upp kraven på serveringspersonal att vara så jävla glada jämnt). Efter en av dom grövre scenerna i filmen så kan man hoppas att en del svenska kunder slås av tanken att man inte ska jävlas med personalen.

Filmen är grymt kul och visar på ett träffande sätt sammanhållningen (som delvis här skapas genom en snuskig lek som grabbarna sysslar med, men det finns även en twist här som jag inte ska avslöja) bland personalen, motsättningen med ledningen och jobbiga kunder. Det visar ett underbetald och stressigt jobb där det finns ett stort krav (och ekonomiskt incitament) att utföra ett "immateriellt arbete" - alltså att servera handlar inte bara om att släpa ut maten utan också att fjäska, vara glad och trevlig på ett sätt som är format av varuformen.

På det stora hela rekommenderas den starkt - här kommer några åsikter om den från en amerikansk servitris:
Waiting is the best, most accurate, most honest, and most riotously funny movie ever made about the service industry. Here's how I see it – the world is divided into two groups of people: those who have waited tables and those who haven't. Those who have never worked a day of their lives in a restaurant may find this movie amusing, but they'll think it's too absurd to be real, and they'll probably never give a second thought to this movie ever again.

But those of you who have felt the pain, degradation, and humiliation of waiting tables will p**s your pants laughing at how PERFECT this movie is.(....) All the characters in Waiting are based on the real people who work in every restaurant. There's the hot/slutty/underage hostess, the fat and ugly cook who somehow dates a really hot waitress, the stoner/punk bust boy, and the manager with the chip on his shoulder. All the customers in this film (the cheap red necks who don't know how to tip, the b****y women, the drunk and horny men) are all customers I've waited on. And no filmmaker has ever so accurately portrayed the complex and irreconcilable tension between the wait staff and kitchen staff.

Som slutkläm har jag hört upplyftande rykten om att det ska komma ut en uppföljare i år - Still Waiting.

P.s. För er som vill läsa mer om konflikten på McDonald´s i Nybro så är inget öga torrt hos liberalerna. Även ägaren är sur på snuten.

Intressant?

Konflikt: den udda vinkeln, red metal, slutstadium

Läs även andra bloggares åsikter om film, waiting, servering, recension, restaurang, hollywood

Kungen serveras

Kniv-Pekka, jag och Micke var själva på tryckeriet. Vi jobbade kväll för att fixa ett stort jobb och just nu var vi uttråkade, vi stod och kastade kniv mot en lastpall och hade gjort det i snart 45 minuter.

Kniv-Pekka var inget vidare på att kasta kniv, trots sitt namn och sin finska påbrå. Han kallades Kniv-Pekka på grund av ett imponerande knivärr på höger kind som gick från örat nästan ner till hakspetsen.

Plötsligt säger Micke: Har jag berättat om när jag serverade kungen? Det var när jag var servitör i Göteborg. Jag är glad att i alla fall ha träffat Kungen en gång i mitt liv.

Varför då? Svarar Kniv-Pekka surt. Den parasiten är Sveriges största socialbidragstagare, dessutom kan hans ungar inte ens cykla.

Micke replikerar – Vad har cykling med saken att göra? Ni två banditer borde gilla Kungen lika mycket som jag, han är en förebild för alla Svea Rikes knegare!

-Vad menar du? Undrar jag.

- Ni tar ju för er av allt som företaget bjuder på och en del som det inte bjuder på. Vår Konung är precis som ni, han tar för sig rejält och blåser sin arbetsgivare på enorma summor varje år. Tror du han äter sketna prickig korv-mackor till lunch som ni? Han käkar gåslever och låter staten stå för kulorna.

- Du resonerar som du har förstånd till, hade du serverat honom eller vad?

- Ja, som jag berättat tidigare jobbade jag som servitör på en av Götets bästa restauranger för några år sedan, tills jag råkade klappa till hovmästar´n efter en blöt kväll. Det var i alla fall så att hans majestät skulle komma på besök tillsammans med en del andra påfåglar. Hovmästaren frågade oss servitörer om vem som ville bli kungens personliga uppassare. De äldre servitörerna skruvade på sig och kikade ner i backen, men för mig var det en chans jag inte kunde missa! Som ni vet har jag alltid högaktat vår konung och landsfader. Nå, stunden kom och jag var drillad precis hur jag skulle agera, jag fattade snart varför de andra servitörerna hade bangat. Kungens personliga servitör var tvungen att stå blickstilla bakom honom genom hela femrättersmiddan. De andra kunde glida runt och stå och hänga inne i köket. När kungen gled ner i sin stol var det första han gjorde ta tag i en stor blomsterbukett och placera den mellan sig och journalisterna, samtidigt mumlade han “Jävla hyenor”, hehe.
- Varför då?
- För att Carl Gustaf inte gillar journalister och fotografer förståss, vad trodde du, din torsk?
- Idiot, varför satte han buketten där?
- För att han är slug och rutinerad! Han satte buketten där för att inte de skulle se när han tjuvrökte och hur mycket han drack.
- Söp han mycket?
- Klart han gjorde, gör inte du det när nån annan betalar? Han måste dragit i sig närmare två flaskor rödtjut själv och när det var dags för konjak så började jag fylla på hans glas. Du vet, konjaksglas är rätt stora, när jag fyllt normalt började jag sluta hälla men han bara tecknade till mig att fortsätta, jag hällde på lite till och började räta upp flaskan igen, men han vinkade ner mer. Han fick nästan ett helt glas, och dessutom påfyllning två gånger. Ändå syntes knappt nåt på honom.
- Det var som fan. Hände nåt mer?
- Tja, Säpo gick igenom köket och sånt innan dom åt, annars var det inget mer än det. Men lite impade blev ni i alla fall eller?
- Vi säger så, ska vi fortsätta jobba nu?

Tidningar om Nobelfesten: AB, Sydsvenskan,

Andra bloggare om Nobelfesten: Weman, Stationsvakten, Röd röst, Schulman

Läs även andra bloggares åsikter om nobelfesten, schulman, kungen, servering, jobb, svinstian, skvaller

intressant?