Deigen, mer eller mindre som til brunchbrødet; 1/2 kg mel, en stor klype salt og en stor klype sukker, samt en pose tørrgjær.  Jeg blandet alt det tørre, minus chili og tomat, i bakebollen min. Jeg har en Kitchen aid-maskin, og elsker den hett og inderlig.

 Så knuste jeg noen små, tørkede chilier i morter, deretter blandet jeg chilien med 1/4 dl varmt vann og lot det stå litt. I mens hakket jeg tomatene i små biter, og opp i bollen med dem.

Nå kjørte jeg maskinen litt for å blande alt skikkelig før jeg tilsatte væsken, med chili og det hele. Dvs: chilivæsken + 2 1/4 dl. til, pluss litt til etter hvert.

Når jeg bruker tørrgjær bruker jeg vann som er varmere enn fingervarmt, men ikke så varmt at jeg brenner meg. Jeg har ikke smedfingre. Det har funket helt fint så langt, jeg opplever tørrgjær som en vennligsinnet substans.  Vel - kjør maskinen eller elt til deigen er smidig og fin og ser ut til å kunne kjevles etter heving. Noen ganger må man tilsette mer væske enn oppskriften oppgir, andre ganger ikke. Det kommer an på hvor mye fuktighet det er i melet. Dette med 'passe' er en treningssak, og kan altså kun læres ved å faktisk gjøre det.

Nå var det tid for tildekking og venting. Jeg la et klede over bakebollen, og så satte jeg stekeovnen på 220 grader.  I ventetiden kan man for eksempel lese litt, eller drikke litt vin, eller for den saks skyld - rydde etter seg... Etter en halv time eller vel så det hadde deigen hevet til dobbel størrelse. Da kjørte jeg maskinen til luften var ute av deigen, og så helte jeg deigen ut på bakebordet og kjevlet ut til en så stor runding som jeg trodde ville passe på bakeplaten min. Før jeg dekket til og satte til etterheving risset jeg 'brytelinjer' i leiven med en kniv. Så var det tildekking og venting igjen.  Tja, ca. 15-20 min. eller så.

Før jeg satte brettet inn i ovnen penslet jeg med olivenolje og drysset med litt maldonsalt, for å få litt focaccia-følelse. Da blir skorpen seig og sprø og salt på en gang. Mmm! 

Dette med oljen medfører jo et økt antall kalorier, selvsagt, så man kan jo velge det bort om man vil. Jeg følte meg litt løssluppen :-D

Jeg stekte brødet i ca. 15 min. Vi brøt i segmenter mens det var varmt, og spiste til suppe. Kjempegodt! Bak du også, da vel :-D

Det hever humøret for folk som bor i byen hvor jeg bor!  Må ha med noe musikk som er full av energi her, nå.

[audio=http://hagenpahytta.files.wordpress.com/2008/07/330-queen-we-will-rock-you.mp3]

[gallery]

[gallery]

Om nån händelsevis inte skulle orka lyssna på hela låten - läs texten.

Och om nån händelsevis inte skulle förstå så vill jag bara säga att det är kärlek över internet. Någon har skrivit en låt till min dotter. Någon som aldrig träffat henne. Fint tycker jag.

Det har vært fint her i dag. Litt mye vind, men sol og bra temperatur. Så blir det vel knasende tørt igjen, da. Uansett har jeg sittet inne med jobb, og har fått gjort alt jeg håpet å bli ferdig med. Så fortjente jeg vel den rosen (!) da ;-)

Fra venstre i vanlig leseretning: Iris sp. (kjenner ikke sortsnavn); Clematis 'Miss Bateman' (skal det i alle fall være...); Peon sp (lappen forsvunnet); Clematis 'Nelly Moser'; Rosa 'Rhapsody in blue'; Astrantia (stjerneskjerm) 'Lars' eller 'Rubra' - frøsådd i 2004, og så var det det med lappene...; Geranium 'Summer skies'; Rosa 'Mary Rose' (Austin); Clematis 'Snow Queen'.

For noen uker siden var det dags for andre gang, og jeg smuttet innom og fikk tatt bildene. Raskt og effektivt av handlekraftige, usentimentale mammografidamer. 200 kr.  Så kom svaret her om dagen; alt i orden -"Ingen tegn til brystkreft på bildene dine"!

Hurra for å være frisk! Hurra for inspirasjon til å bedrive selvundersøkelser mellom mammografiundersøkelsene! Hurra for Kreftregisteret, og hurra for dette samfunnet vårt som sikkert har mange ting ved seg som ikke er så bra, men dette er i alle fall en meget god ting, og jeg er veldig takknemlig :-) !

Passende med en blomst for å feire slikt, -er du ikke enig ? Denne henger og lyser opp på en vegg ved terrassen min nå.  Passe rødrosa og feminin :-)

Hun skriver godt, slik at jeg blir satt i stemning og ser bildene og har lyst til å vite mer. Den boka skal jeg ha!

Ros til Avil. Jeg syntes at en hvit rose ved navn 'Glamis castle' passet godt som kommentar til en hvithåret, hvitkledd kvinne bak hvite silkeslør i et hvitt slott.

Jag som trodde det berodde på generna. :)

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, intelligens, amning

Sådär så att man samtidigt är lite orolig för att man inte riktigt ska få ihop det men bara går på ändå.

Igår och idag har jag fått flera mail och telefonsamtal som förändrar saker. Kanske inte precis revolutionerande men tillräckligt för att ge mig livsgnistan tillbaka.

Och jag är så glad och lite stolt över mig själv för att jag faktiskt hur svart det än har känts inte har gett upp.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, livslust, stress

Vi har haft det så bra så. J-O-V fick fotogig på Busdriver så mitt dilemma löstes och vi gick dit, jag delade min gästplats med Link också. Egentligen måste jag låta J-O-V själv få berätta om the freaky friday (vafan hörru skriv om det nån gång!), men jag kan glatt konstatera att en viss busschaufför fick styra lite i alla fall. J-O-V är bäst på stället så det är väl klart han fastnar för that shit, S.L.A.M.P. clique represent etc.

Det var fan helt sjukt hur bra Busdriver var på scen, från att se honom smyga omkring lite på stället med en asstor väska till att plötsligt se honom stå på scen som en helt annan person som bara äger världen. Det var rätt coolt. Och ändå också se det skina igenom en rejäl trevlighet, till och med den fulla jobbiga killen fick hela tiden lugna schyssta svar. Det är fan skandal att inte fler var där och såg, och dessutom lite miniskandal att inte fler stannade för Afasi & Filthys snabba efterset för de var fan också tighta. Synd bara att det såklart var upplagt för bara nya singlarna och inget Hotel Stress-material med den korta tiden.

Äh. Vi tog i ganska bra med det lilla, publiken från i fredags, men hiphopen i Göteborg tar överlag mycket stryk av kass publik. Det är fan a great shame. Man är nervös inför varenda sak man vill se, kommer det bli dött eller? då vill inte jag vara där och dela skammen. Fan om det bli glest på Jazzy Jeff & Mad Skillz på fredag, då måste man ju fan skicka offentlig ursäkt.

UPDATE 080426: kolla här också:

Busdriver - Casting Agents And Cowgirls

Som den kvinna som idag utan anledning tog chansen att säga till min dotter att "Komma ner på jorden, istället för att sväva däruppe ovanför alla andra som var så långt därnere."

Men herrejävlar. Inget gör mitt mammahjärta så glatt som de stunder när min dotter svävar. Låt henne sväva för sjuttsiken. Låt henne vara glad, låt henne dansa och hoppa och tjoa. Sådant ska uppmuntras, inte stävjas.

När min dotter undrade vad kvinnan menade och försvarade sina skutt och glädjeyttringar blev hon dessutom kallad "uppkäftig".

Go bumpen, go! Stäng inte in ditt guldhjärta.

En del sorts tanter ska man vara uppkäftig emot, annars kommer man inte långt här i livet.

Andra bloggar om: jante, bump, mymlan, hjärta,

Det är spännande att tanken Nämen klart man ska sjunga Usher på vagnen! kan dyka upp överhuvudtaget. Nästa gång blir det väl till att ta med ett dragspel. Men det är i alla fall ett tecken på en lyckad kväll. Jag var ju tvungen att dra från middan med Links syskon för att gå på fölsedagsfest på Vlado's pizzeria, som J-O-V kallar platsen. Philips lägenhet alltså. Men jag lyckades få med Link och de andra på att också dra på Locus efteråt istället för Nef, och dessutom få dit Emma Mollz och Therese.

Till Phil hade vi gemensamt i the clique skaffat en störd jävla present i form av ett Netto-fynd som jag och J-O-V hittade häromdan när jag fick ett ryck och köpte en massa sjuka varor. Älska skumma affärer med sjuka varor. Anyhoo, du ser the thing nedan.

Cholle-fondue som enda användingsområde! Vafan är det liksom!? Eller ok, det hävdas att man även kan göra seasoned butter med den men det låter dömt att bli skabbigt som fan. Phil fick sig förutom själva manicken, köpt för halva pris btw, även choklad och jordgubbar. Det lär vara svinäckliga jordgubbar med tanke på säsongen, men ändå. Dessutom skrev vi ett rim på omslaget. Ja jävlar.

Förlåt att jag skryter om fylla förresten. Jag ska skryta om nåt annat istället. Jag har fått en fet jävla spelning på Uppåt Framåt, som förband till Basutbudet. Det kommer bli en blandning av Beat Hospitality och JLA, både blandade låtar och rap över mina untz-låtar. Bara att komma, det är redan nästa torsdag, le 21 fèvrier. Klockan 22 eller nåt sånt skulle jag köra tror jag, och det bli rätt kort så var där i tid. När klubben öppnar vet jag inte. See ya.

(Imorrn har jag förresten lovat att köra den franska orginalversionen av My Way på karaoken. Kom dit också!)

Den här bloggen har funnits i tre månader och fem dagar. Så en kvartalsrapport kan kanske va nåt?

Så sent som igår tangerade antalet träffar den magiska 100.000-gränsen. Fantastiskt ju. Tycker jag.

Annars är snittantalet unika besökare om dagen 516. Det varierar dock, för en vecka sedan låg snittet på 600, så det har varit en nedgång senaste dagarna.

Just idag ligger jag på plats 28 på knuffpoängslistan. Somhögst har jag haft plats 24 och det är jag jävligt stolt över.

242 olika inlägg från 103 olika bloggar har länkat hit. (enligt knuff)

Enligt technorati är min blogg dessutom värd en jävla massa pengar:

Och på Bloggportalen ligger jag i topp över de mest länkade bloggarna i kategorin Föräldraskap och Barn, och ganska högt både i Vardagsbetraktelser och Journalister och media. Som bäst låg jag tvåa på Alla-listan.

Det var det hela.

Eller förresten. Jag har skrivit 332 inlägg och fått 5208 kommentarer. Wow liksom. Om antalet kommentarer. Tack ska ni ha!

Och så kanske en tioitopp över mest lästa inlägg är på sin plats.

Allra mest läst: Erotiska noveller. 2006 klick på den.

Sedan kommer: Hur man gör barn. Rättsprocessen. Män är värre än djur. Let me introduce myself. Nu ska vi leka. Allt handlar om mig. Bajsmannen returns. Lisa du har fel. Hora eller städerska.

Nu är jag färdig.

Andra bloggar om: bloggar, statistik, mymlan, kommentarer, knuff, bloggportalen, technorati

Hon har alltså alldeles på egen hand fått jobb som krönikör på tidningen. Var fjärde lördag skriver hon. Det tycker jag är bra jobbat, av en trettonåring.

Man skulle kunna säga att hon fått jobbet trots att hon är min dotter, inte på grund av att hon är det.

Andra bloggar om: bump, krönika, sundvalls tidning

Very Tasteful

Billy Reid er hovedmannen bak denne festlige kanalen. Han lager de fleste videoen selv, med litt hjelp på noen av de. Her kan du finne små selvskrevne sanger om ting i livet:

(Kanskje min favoritt. Tar hele "lol"-bølgen på kornet)

(Legg spesielt merke til den geniale måten han "glir" ut på slutten)

Men det er også både animasjon og lengre sanger tilgjengelig:

Picnicface

Canadisk sketsjetropp med en kjapp klippestil og "edgy" humor.

(det var denne jeg snakket om når jeg sa "edgy")

Whitest Kids U Know

En annen sketsjegruppe, som nå har fått et tv-show, som faktisk sendes på NRK 3.

DCLugi

Genial mann som nå selger videoene sine for penger. Spesialisert på etterligninger av kjente skuespillere:

(I rekkefølge: Christopher Walken, Jack Nicholson, Joe Pesci og Robert De Niro)

(U2, nærmere bestemt Bono)

Nå virker det kanskje som om han kun har Snakes on a Plane-humor, men neida, egne sketsjer også:

(se originalen om du ikke skjønner)

Generelt

Og som om ikke det var nok, kan du finne

Big Train

Tom Cruise som ikke klarer å slutte å le (litt inn i klippet):

Klassiske sketsjer fra Not the Nine O'Clock News:

Monty Python:

Rowan Atkinson Live:

Eddie Izzard:

Og sist, men ikke minst: Teatersport, ved Whose Line is it Anyway?

Fant du noe å le av? Nei? Prøvde du alle videoene? Nei? Ikke tid? Ikke tid til å ha det morsomt? For en dyster person du er.

Manglet jeg noe genialt? Har du forslag til noe som ligner på min humor, og som jeg kan like? Trenger du å lufte ditt ekstreme grunnløse hat mot meg? Give it to me in the comments, then.

Använd BLOGGVANTE, en härdsmälta för frusna datasjälar.

Beställ din egen värmekälle direkt från produktutvecklarna. Billigt, enkelt och skönt!

Faktisk er det så uvanlig kost at jeg ikke fant denne nyheten hverken i VG, Aftenposten, Dagbladet eller noen andre store aviser. Jeg måtte altså tilbake til Vårt Land for å finne skryt om Bush fra mannen som står bak Live Aid og Live 8. Men hva går Geldofs ros ut på da? Jeg mistenker at svaret er sjokkerende for mange: George Bush sitt sterke engasjement i Afrika.

Musikkartisten Bob Geldof (kjent for sin hovedrolle i Pink Floyds film "The Wall"), er faktisk så takknemlig for Bush sitt engasjement der, at han på samme tid kritiserer Bush for å ikke markedsføre Afrika-engasjementet sitt ovenfor det amerikanske folk.

Bush svarer på kritikken ved å hevde at amerikansk presse rett og slett ikke er interresert i å videreformidle dette bildet. Det er noe jeg dessverre tror på. Gode nyheter selger dårlig. (merk deg derfor at dette innlegget er en del av kategorien "Gode Nyheter" :) ).

Men hva er det Bush egentlig har gjort i Afrika da? Skal vi tro Vårt Land (og jeg har liten grunn til å ikke gjøre det. Man får ikke lest om Lene Alexandras pupper her for å si det sånn), så er det følgende punkter som kan være verdt å få med seg:

- I 2003 hadde bare 50.000 afrikanere fått medisiner mot HIV og måtte selv betale for hjelpen. I dag får 1,3 milioner gratis legemiddel. USA bidrar her med en tredjedel av pengene til det globale fondet mot aids, tuberkulose og malaria.

- Bush har kunngjort at han vil gi ytterligere 350 millioner dollar i arbeidet mot andre forsømte sykdommer som lett kan bli gjort noe med. Blant annet skal 5,2 millioner myggnett bli delt ut til barn i Tanzania.

- Bush vil sette i verk en humanitær plan som går ut på at soldater kan blit trent opp til å sikre stabilitet de afrikanske landene imellom.

Geldof skal ha sagt følgende om det han karakteriserer som en følsom president: Bush-regimet har vært splittet, men ikke i Afrika. Jeg registrerer at enkelte mener regimet har vært inkompetent, men ikke i Afrika. Det har også skapt bitter strid, men ikke i Afrika. Her har han vært med på å redde millioner av liv.

Er det ikke kjekt med gode og overraskende nyheter av og til? ;)

Skal du lese fullversjonen av kildehenvisningen min, må du skaffe dagens utgave av Vårt Land. Men kortversjonen finnes her.

Mitt lilla A-barn (Molly, du var också ett A-barn).

Börjar känna mitt löparjag:
Mörker - inget problem. Så länge inte Silvan lägger av. Det är så svårt att hitta hem då.
Regn - inget problem.
Snöfall - inget problem.
Halka - ett smärre problem. Kanske mindre nu när jag nu äger ett par halkskydd.
Vilda djur - inget problem. Fast den där lösspringande hunden jag mötte i mörkret i förrgår gjorde mig aningen skakig. Skällde gjorde den också. Ingen ägare i sikte. Men rådjur och älgar och kor fixar jag lätt.
Motvind - rena mardrömmen.

Börjar också lära mig att hantera tristessen på löpbandet. Stänger av. Kopplar bort. Eller beundrar mig själv. Lite bara. Idag mer än vanligt, när jag jämförde mig med "grannarna". Till höger en äldre herre i oformliga mysbyxor. Lufsade fram á la orangutang. Fötterna dunkade livet ur löpbandet. Till vänster en sticka till kvinna, vajande som en slana i storm. Benen ritade cirklar i luften för varje steg.

Mitt eget löpsteg syntes plötsligt perfekt. *ler*

Runda: Löpband
Sträcka: 8
Tid: 44
Hastighet: 5:40

..................................................................................................................................................

I forrige innlegg la jeg ut eksamensfilmen min, Leveransen. Ute på YouTube finnes også en fin samling med tabbeklipp fra innspillingen av den filmen. Såklart deles dette med de kjære leserne mine:

Så er det jo absolutt verdt å få med seg at bandet jeg er medlem i, The GCDs, har lagt ut en ny sang på nettsiden. Det er bare å ta en tur inn og sjekke: The GCDs. Den nye sangen er jo da "Cry me a river", en Justin Timberlake-sang vi har covret. Så kan jeg faktisk avsløre her, jeg tror dette blir første plass å lese det, at neste sang for The GCDs blir "Comfortably Numb", av Pink Floyd. Det er planen slik det ser ut nå.

Så er det en liten ting til slutt jeg gjerne vil snakke litt om. Jeg kjøpte nemlig filmen G.I. Jane her en dag. Og jeg vil gjerne ta meg litt tid til å kritisere coveret på den. Framsiden først. "Failure is not an option", står det over tittelen. Det har jeg egentlig ikke noe problem med, foruten at det blir lite spenning i filmen om det ikke er mulig å feile. "Men Rune, de mener bare at om hun feiler, så går alt veldig galt..." Hysj på deg, er det min blogg eller din? Bruk dine logiske argumenter på din egen blogg.

Men for å gå videre: Øverst på framsiden av coveret står navnene til de to stjernene, og hvor de har spilt før. Vanlig trekk. G.I. Jane er fra 1997. "Viggo Mortensen (The Lord of the Rings)" og "Demi Moore (Charlie's Angels: Full Throttle)". Ringenes Herre kom ut 2001-2003, og Charlie's Angels 2 kom ut i 2003. Sånn som dette irriterer meg alltid, sikkert uten grunn, men irritasjon like fullt. Jeg kan forstå at de jukser på tidslinjen for å få med at Viggo har spilt i Ringenes Herre, men at Demi var med i Charlie's Angels 2??? Opp imot 30 000 mennesker er enige om at den fortjener 4,7/10.

Vi flytter oss til baksiden av coveret. Der har vi den plagsomme dansk/norsk/svensk/finsk-typen. Det står for øvrig aldri det samme på alle fire språk. Jeg kan lite finsk, men jeg har forstått at Norge og Danmark har en oppfatning av innholdet, mens Sverige og Finland har en helt annen. Jeg vil nå sitere den norske beskrivelsen av G.I. Jane:

"Demi Moore er bare så rå og Viggo Mortensen bare så ond. Filmen om den første kvinnelige soldat som får sjansen til å gjennomføre den umenneskelig harde treningen i Navy SEALS. Hvis du bare skal se én actionfilm i ditt liv, så må det være denne!"

Her smører de tykt på. Dette er altså den beste actionfilmen noensinne! Den aller aller beste. De kunne lett byttet ut "ditt liv" med "år", me neida. Denne har de tro på. Jeg skulle likt å møtt på den personen som helt ærlig syns dette er den beste actionfilmen noensinne. I tillegg syns jeg ikke folk skal gå rundt og si hvilken film som er den beste i sin sjanger uten å ha sett alt sjangeren har å by på. Ordet "noensinne" fører også med seg en viss antydning til det som skal komme, spør du meg. Kjente feil innen dette området: "1492: Skal du drive med slaver i én verdensdel i livet, så må det bli Europa! Columbus fant hva, sa du?", "1912: Skal du krysse atlanteren én gang i livet, må det være med Titanic" og "1963: Er det én by du skal kjøre gjennom i kabriolet i livet, må det bli Dallas."

Jeg er også interessert i situasjonen der du kun får se én actionfilm i livet ditt. For meg er det allerede kjørt. Men det må se ut noe sånn som:

"Finally I have caught you, Mr. Bond. Are you familiar with the invention of moving pictureshows?"

"Why, no, I've never seen a so-called movie in my life, even less so an actionmovie."

"Ah, then I shall let you pick ONE actionmovie to watch, before I cast you into my lavapit with sharks in it and stuff. Pointy sticks. You know."

"Yes, I do know. One movie, you say. Well golly me, I read somewhere what to pick. I'll pick G.I. Jane, of course. Demi Moore is so hard/raw/awesome in it, and Viggo Mortensen is sooo evil."

"You have chosen wisely, Mr. Bond. Watch the story of the first female soldier training to be a Navy SEAL, while I set my plan into motion. Mr. Bond? How did you get behind me?? No, not the lavapit! Argh, it's burning! Ow, the sharks are biting my burning body! Ahhh, I got my foot stuck on a pointy stick!"

"Quite a burnout. That could drive a man shark raving mad. My remarks are truly like pointy sticks."

Jeg beklager den lange replikkvekslingen fra den ikke ennå produserte Bond-filmen "Never Die Tomorrow", men den viste så godt hva jeg mente med at det var en usannsynlig situasjon.

Da sier jeg adjø for nå, men forvent flere oppdateringer med nye YouTube-videoer om ikke altfor lenge.

Vi kan jo begynne med det som da er litt gammelt nytt, nemlig kortfilmen Kaffekoppen som jeg, nevnte dabju og Ottar lagde i forrige sommer. Den ligger nå på YouTube under det treffende navnet "Getting coffee". Her kan du se vidunderet:

Der har vi fargekorrigert og kost oss. Litt feil aspect ratio er det jo, men det skal vel kanskje fikses på etterhvert.

Videre er også eksamensfilmen min blitt lagt ut, noe som vel er et hyggelig gjensyn for de fleste. Ja, bare se og kos deg:

Så har jeg et par ting å komme med i forhold til mitt forrige blogginlegg om de nye melkekartongene fra Tine. Jeg klaget bl. a. på at det stod du kunne åpne de med finger ELLER saks. Det kan være jeg gjør noe feil, men jeg må faktisk bruke finger OG saks for å åpne de tullete kartongene. Argh.

Og videre i forhold til samme innlegg, der jeg kårer Blur's "Song 2" til den beste woohoo-sangen noensinne. Jeg skal ikke endre på min avgjørelse der, men det er en sang som er blitt glemt, og som absolutt trengte å bli nominert. Jeg presenterer sangen, brukt i filmen Kill Bill. Legg også merke til det fantastiske kameraarbeidet i scenen, og hvor lenge de fortsetter uten å klippe:

Som en ekstra godbit har jeg også funnet originalen av den sangen de covrer. Og dere, hvis dere har sett Family Guy, vet dere akkurat hvem vokalisten høres ut som helt i begynnelsen...:

Det var alt for denne gang, legg gjerne igjen en kommentar!