En annan sak som gör programmet speciellt är dess synkronitet, att kunna hålla sig (nästan) konstant uppdaterad med information. Det tror jag kan förändra vårt beteende, genom att gränser rivs ner på så sätt att ännu ett steg mot att integrera "sociala tjänster" i vår verksamhet vid datorn och att på sätt och viss närma sig synkron kommunikation (något som sker nästan samtidigt). Även om något sådant som synkron kommunikation sällan förekommer medierat, över internet, utan är något som är mer förknippat med ansikte-mot-ansikte-möten.  Dock är det väl en fråga om tolkning, då vi eventuellt kan hållas uppdaterade av andra människors beteende i en ganska strid ström (finns nog inga sådana applikationer som övervakar den andra personens datoraktivitet på en sådant sätt, men kommunikation med hjälp av webbkameror existerar). Viktigt att poängtera är att synkroniteten också kan leda till stress, som i så många andra områden där gränser bryts ner (som mellan arbete och fritid) kan detta bli till en del av att människor ska hålla sig uppkopplade och tillgängliga. Det kan gå så långt att det blir en förväntan, att du ska använda programmet och att svara snabbt när du kallas, det vill säga att du fått en notis om att någon har skrivit till dig.

Det handlar inte om att du blir övervakad, utan att du övervakar dig själv. För det är ju så att det är dig det handlar om där ute, hålla koll på vad andra människor gör med dig och att hålla sig á jour om vem du är och blir till.

För det är besvärlig uppgift att återgälda många människors tjänster och ens eget liv hinner inte till för att fullgöra den dessutom är det överflödigt att ha flere [så!] sådana vänner än vad som är tillräckligt för ens eget liv, och det utgör ett hinder för en ädel livsföring. De behövs alltså inte. Likaså räcker det med några få vänner för ens nöjes skull, på samma sätt som litet krydda i maten är tillräcklig
(Aristoteles 1967, s. 272)

Vad då aynkrona/envägs- kommunikationstjänster gör är att de gör det möjligt att underhålla fler sociala relationer. Detta då rummet upphör och blir utsträckt i tiden. Ett aktuellt exempel blir då "news feed", flödet av aktivitet bland ens sociala kontakter på Facebook. På detta vis skapas information och viss mån en förståelse för vad den andra personen är och gör. Detta handlar dock inte om att kvalitativt stärka den sociala relationen, istället är det ett slags konstgjord andning. Då observationen inte medför ett direkt deltagande mellan parterna. Inte heller behöver det direkta deltagandet i asynkron kommunikation stärka det den sociala bandet kvalitativt. Det lyckade samspelet är beroende av den sociala relationens utformning i andra sociala sammanhang.

Måttfullheten och betydelsen i de enskilda sociala relationerna kan sättas ur spel då antalet överskrider en kognitiv, social och emotionell förmåga att handskas med. Detta är beroende av de sociala relationernas syfte, är det sociala relationer för nyttans skull kan det instrumentella underhållningen med asynkron information och belägenheter vara tillräckligt. Men däremot mer varaktiga och reciproka, där engagemanget i den andra ska övergår till en gemensam förståelse av varandras perspektiv, bli lidande. Måttfullheten blir då dock fortfarande vägledande för dessa, en utvald skara, precis som " litet krydda i maten är tillräcklig".

Visst möjliggör tekniken, men den separerar oss, och får oss att förlita oss på verktyg. Livet blir förs genom rader av programmering. "Jag och du" blir till "jag-det-du," men vi kan alltid överskrida tekniken, och emotionellt engagera oss på varsitt håll.

Litteraturförteckning

Aristoteles. (1967). Den nikomachiska etiken. (M. Ringbom, Övers.) Göteborg: Daidalos.

]]> http://internetsociologi.wordpress.com/?p=110 Mon, 18 Aug 2008 12:53:45 +0000 moland http://internetsociologi.sv.wordpress.com/2008/08/18/internet-i-vara-offentliga-rum-playahead/ I ökande omfattning kommer företeelser från internet in i vardagen, i de rum och sociala världar vi dagligen mentalt som fysiskt samverkar med. Under åtminstone ett halvårs tid har jag sporadiskt uppmärksammat "klotter" på bänkar, lekplatser, tågstationer och så vidare. Jag upptäckte till en början "taggar" på lekplatser i mitt närområde. Dessa refererade till en internetalias på den sociala nätverkssidan Playahead (även kallat PA), då taggarna bestod av ett namn åtföljt av "@pa". Vad handlar detta om? Är detta ett sätt för att nå nya besökare och kontakter till ens internettillvaro? Är det uttryck för en attityd som ska kopplas samman med internetpersonen?

Liknande upptäckter diskuteras även på My PhD blog. I den beskrivna situationen används <3 istället för ett målat hjärta på en busshållplats. Pikorala konventioner kan således förändras med hjälp av internet, i och med att det integreras in i vardagen utanför internet.

Jag fann även liknande förteelser här, där <3 kopplades samman med ett namn och @pa. Intressant nog så förändrades mer nyligt kommna taggar. Dessa refererade inte längre till @pa utan använde bara ett namn åtföljt av @. Detta kan förstås som ett sätt att skydda personens identitet och att bara de införstådda i de tecken som används på playahead kan förstå budskapet. Och det är ju det viktigaste, eftersom det är målgruppen för taggen.

Fler e-kort på http://www.someecards.com.

Jag lämnar frågan från inläggets titel öppen, tills vidare.

Mediet strukturerar information genom att forma de handlingsmöjligheter har att forma och uppleva webbtjänster. På så sätt, precis som utanför internet, gör omgivningen möjligt att utifrån omgivande information forma vägen fram till hur en relation ska synliggöras. Varaktigheten i mediet gör att information blir statisk, synlig och inte lika flytande som i icke-medierade sammanhang. Det handlar då om att konkretisera en relation och kanske ta beslutet att föra samman olika människor som inte annars skulle föreställas ha någon koppling till varandra.

Angående att det finns en gräns på 5000 vänner på Facebook så frågar sig Steve Levy på Newsdesk: "How many friends are too many?" (Länk ursprungligen från Social media). I en kommentar till artikeln utvärderar en person sitt eget användande av de sociala nätverkstjänsterna och vilka han kallar för vänner:

ugh, I hate it when people just randomly add others onto their "friends" list... I go through every couple of months and take off the people I don't actually ever talk to... and I don't have anyone on my friends list that I haven't actually met in person, so that means I'm taking off people that I at one point had some kind of connection with... but we don't anymore, so why keep them on?! A lot of people use it as a self-esteem booster... well that's just fine, if you'd rather lock yourself in a room for 12 hours a day pretending to have a social life instead of going out and getting one. But you know what? Most of us on facebook and myspace secretly mock the non-celebrities who have a ridiculous number of friends... because we know what's up. Maybe one day they'll clue in too.

Han upplever att antalet vänner fungerar som statushöjande och för att höja det egna självförtroendet i en känsla av popularitet. Hur ska mediet användas?

Senaste numret av nyhetsbrevet från PR- och kommunikationsföretaget Springtime skrivs det om de nya folkrörelser som uppstår genom de kontaktytor mellan människor som skapas genom öppna rum för utbyte och engagemang över sociala nätverk. Med andra ord, att folk som inte direkt behöver känna varandra organiserar sig spontant och strävar, genom en kollektiv handling, mot ett gemensamt mål. Det är således en decentraliserad organiserad sammanslutning av människor som tillfälligt, men kan bli varaktigt, sluts upp och bland annat har potentialen till att bli en maktfaktor.

Detta beskriver det som ofta omnämns som "smart mobs" eller flash mobs. Som förövrigt är just det som bloggen Smart mobs handlar om.

Det intressanta med detta nyhetsbrev är inte detta fenomen i sig utan det exempel som de använder. Genom Facebook har medlemmar kunnat anmäla sig till att heja fram ett slumpvis utvalt knattelag i fotboll i bland annat Malmö. Enligt Skånska dagbladet anmälde sig drygt 800 personer redan i mars för detta event i Malmö som skulle ske i april. Vad som sen skedde förtäljer inte artikeln, men fotbollsförbundet ställde sig kritisk till engagemanget. I videofilmen ovan visar vad resultatet blev av en uppslutning för samma syfte i Stockholm.

Nu på söndag är det dags igen, men denna gång är det i Linköping då Hemgårdarnas BK ska hejas fram när de möter LKB Gottfridsberg.

"Problemet" med internetdejtingsidor är deras uttalade syfte om att skapa möten med potential till kärlek. Vad händer då med människor som inte vill presentera sig själva som "kärlekssugna"? Det finns en viss förlägenhet i att avslöja sig, eller exponera sig, på en internetdejtingsida som kärlekssugen, åtminstone har jag uppfattat mig att det varit så. Internetdejting och samvaro på internet har setts som en skenbar form av något som bara finns i "verkligheten", det vill säga utanför internet. Kategorierna verkligt och virtuellt har dock börjat att suddas ut. Internet integreras i vardagslivet för den digitaliserade delarna på jordklotet, internetdejting kan kanske börja jämställas med att träffa någon utanför internet. (jämför Emotionerna stolthet och skam och de diviergerande multiplexa sociala banden).

Andra alternativ finns för att ta kontakt med människor via sociala nätverkssidor (SNS) och communities med det outtalade syftet till en "intim relation" (för tillfället undviker jag en mer ingående definition). Då går det att dölja sina intentioner för andra, även om sökandet efter en partner på internetdejtingssidor sker anonymt är inte ens egen presentation anonym.

Om denna klyfta kan överbryggas, mellan uttalade internetdejtingsidor och "vanliga" SNS och communities, så är det möjligt att få fler människor att mötas på fler sätt med outtalade och uttalade intressen att skapa en intim relation. Samtidigt är det så att uppdelningen mellan olika intressesfärer för olika webbsidor relevant. Detta eftersom att det skapar en distinkt profil och appellerar på en individs identitet på olika sätt. På så sätt är det en fördel att dela upp sidor med uttalade syften och outtalade syften.

New IDC Study Forecasts Explosive Growth Of The Digital Universe; Spotlights Worldwide Phenomenon Of “Digital Shadow”

For First Time the “Digital Shadow” – Amount of Digital Information Being Generated About People – Surpasses the Amount They Create Themselves; Digital Universe Bigger Than Estimated Due to Explosion of Digital Cameras, Digital TVs, Surveillance Cameras and Social Networks.

“Society is already feeling the early effects of the world’s digital information explosion. Organizations need to plan for the limitless opportunities to use information in new ways and for the challenges of information governance,” said Joe Tucci, EMC Chairman, President and CEO. “As people’s digital footprints continue growing, so too will the responsibility of organizations for the privacy, protection, availability and reliability of that information. The burden is on IT departments within organizations to address the risks and compliance rules around information misuse, data leakage and safeguarding against security breaches.”

Från SmartMobs: As people’s digital footprints continue growing

Inte förvånande så arbetar företaget som sponsrar undersökningen med infrastrukturlösningar på internet. Vidare så är det svårt att dra slutsatser från den virtuella information som finns på internet och koppla det till enskilda personer. Trots att kvarlämningar sker passivt så handlar berör det inte alla människor. Inte alla är innesluta i den digitala sfären, informationen som skapas är snedvridet.

Det är även relevant att se på hur öppenheten hos internet tillåter andra människor att ta del av ens "privata" digitala liv. Det är dock inte alltid så, det gäller att finna informationen. Där bistår sökmaskiner och liknande. Men de täcker inte av allt, allt finns inte registrerat via dessa tjänster och inte heller blir synligt via dem. Det finns en digital värld bortom sökmaskinernas ytlighet.

Det finns, bland annat, en tendens hos svenska arbetsgivare att söka upp de arbetssökande på sociala nätverkssidor och sökmotorer. Men vad möts de av? Är det verkligen bakom scenen, som Goffman skulle kalla det, där beteenden som inte passar i det publika bland konventioner och reglerade interaktioner kommer till uttryck? Till viss del  är det så, men även det som publiceras virtuellt måste tas med en kritisk blick. Vad har individen för intentioner, i vilket sammanhang finns denna bild/text. Internet ger inte alltid tillräckligt med kontextuella markörer. Det är alltid skrämmande när olika sociala världar krockar.

Medvetenheten om digitala kvarlämningar kommer att urholka underlaget för slutsatser om vilka människor verkligen "är", via internet. Den skenbara anonymiteten börjar upplösas, när medvetenheten om att vara iakttagen stiger bland de digitala invånarna (se mitt inlägg om observerbarhet). Detta handlar om synlighetsstyrning. På samma sätt som politiker presenterar sig själva i en valkampanj kan internet användas för samma syften. Public relations träder in på internet hos vardagsmänniskan. Detta är självklart beroende av de intentioner som individen har, men fortfarande en fullt möjligt framtida scenario.

Är internet på väg att "förytligas"

Förresten...

Att göra någon illa, gör lika ont på nätet, som utanför nätet.

Hur självklart är det egentligen inte att våra handlingar skapar konsekvenser in i människors liv även via internet. Emotionella budskap kan fånga oss, internet med sin sociala karaktär har inte samma egenskap som TVn: att det går att stänga av internet. Numera är internet även utanför internet. Detta bygger på att det som berör oss kommer att ha en varaktighet och betydelse för oss i under en längre tid.

Upplevelser av skamgörelse och mobbning på internet får konsekvenser för vårt liv utanför internet såväl som på internet. Vi får bära med oss sådana emotionellt intensiva uppevelser genom vår vardag. Företeelser av emotionellt plågsamma eller lyckosamma upplevelser kan dock hålla sig inom den sociala världen på internet och behöver inte läcka ut över andra sociala världar. Det är därför läckorna mellan de sociala världarna som skapar instabilitet i våra liv och de är dessa som måste tätas.

Vi vet inget om receptionskontexten för individer som använder olika medium likväl träffas ansikte mot ansikte, mottagandet är inte givet på förhand utan är beroende av de tolkningar som individen gör. Därför ska inte emotionella upplevelser likställas mellan deras existens i olika sociala världar.

"It is a pleasure to be here at LSE. Anybody who wants to study globalisation should start at this institution. I believe you have the highest proportion of international students in the world.
And you are smart.

I am told that you borrow four times as many books as the average UK student. Obviously you do not spend too much time on

Facebook
YouTube
MySpace"

The main idea that kullin present is that books are educating, but that “social networks” should not be neglected in the construction of new ideas and influences and to open up new perspective, to stay in tune with a evolving “networked world”.

Kullin means that this websites is a mean for people to be competitive in “an increasingly integrated world economy we need to participate where new ideas emerge.” Which is out of tune with the intentions of the opening, I agree to this point and maybe also Rheinfeldt too.

This sure sounds nice, but not everyone uses the media in the same way. I think that a common interpretation and a common use of the mentioned social websites is leisure and not for networking in the sense that kullin talks about the websites. To this, there is an informal learning which can be very valuable and question the use of books as a mean to acquire knowledge. But kellins interpretation is not about learning, which is what Rheinfeldt is talking about. But it is about to act on certain action possibilities which is afforded by the media.

Another thing is the context where Rheinfeldt is talking, at a school towards students who are studying globalization. Sure thing, the Internet and the products from Internet migrate over distances tie disparate places, spaces and times together in a fast speed in multilateral relations of uses. This is globalization and you need to see the media and use it to understand it. Not just to read books about it!

The globalization must also be reflected upon, knowledge and material must be acquired either through the media of Internet or another media, such as the book or in everyday life. But probably you won´t find much detailed works on globalization on the mentioned sites, at least not at Facebook and MySpace. Still, there is a possibility to have a mediated sphere of discussion about globalization there. YouTube on the other hand gives access to theoretical material and question prior linear media with it´s non-linearity. On the other hand a book can be read non-linear, and sometimes it is done that way. The participatory effects of social media must be taken in account as a collective intelligence about science, politics and so on, but that is not the common use of it! That is the whole issue here! Rheinfeldt does not say how the websites is used, and here lies the core source in the different interpretations.

Yet another thing that has not been mentioned at all to be regarded is the diffrent mash-ups and social applications derived from the websites and the possibilties of the uses of these for the above mentioned causes.

So to wrap up!

• Social media and participatory media (such as YouTube, MySpace and Facebook) holds a great potential for (informal and formal) learning.

• Globalization is can be better understood when global media is used

• Social media open up new perspectives and action possibilities which extend or supplement book reading.

• Also the websites engage people in valuable social networks and enable people to create innovations with potential to be widespread and profitable (therefore creating a new space for employment)

• The existence of the notion that the mentioned websites is just for leisure. The use is not for participation in rational debate (even thou the possibility exists). Probably the most common use of them, and therefore a common connotation, is for fulfillment and enjoyment and informal learning of internemediated norms and such.

Denna problematik är relaterad till de sätt som det är möjligt att skapa "vänner" på sociala nätverkssidor - som Facebook. De relationer som inrättas kan göras explicita och kategoriseras efter de alternativ som tillgänliggörs genom webbtjänstens gränssnitt. Ett nedslag på en individs sociala nätverk på Facebook visar att den personen har "friends" (vänner) som i olika stor utsträckning kan bli kategoriserade efter de alternativ som gränssnittet möjliggör eller utgöra en av individen konstruerad kategori. Termen "vän" används som i en övergripande betydelse för "social relation". Detta betyder inte att samtliga relationer i detta sociala nätverk är upplevda som vänner.

Omstruktureringen kring betydelsen av vänskapens är mycket en fråga om förhållandet mellan privat och publikt. För det första så skapar gränssnittet en möjlighet till insyn i ett det sociala nätverkets omfattning och en vag uppfattning - utan tidigare kunskap - om vilka de andra aktörerna är. Vänskap är ofta att betrakta som en privat angelägenhet - om det inte handlar om en professionell relation, och då kanske det inte är frågan om en vänskap. Den aktivitet som skapar detta sociala nätverk kan därmed bli till ett ställningstagande där det privata kan komma ut i publik åskådan och därmed ett ställningstagande om vad just den individen avser med sitt sociala nätverk. Uppbyggnaden av det sociala nätverket är således en fråga om identitet, autentcitet och vad som anses vara privat och publikt. Det sistnämnda relaterar till individens uppfattning om vad som är privat och publikt, var den drar sina gränser mellan frontstage och backstage, vad som är scen och kuliss.

I en essän "Vänskap — en lång historia i tidskriften" i tidskriften Tvärsnitt från 2007 skriver historikern Eva Österberg om hur vänskap betraktats genom historien. Till en början var vänskap nära förknippat med kärlek, men detta förändrades i och med moderniseringen i slutet av 1800-talet och de separerades. Den nu dominerande västerländska synen på vänskap är dess frivilliga engagemang, den ömsesidiga välviljan och den gemensamma tilliten.

Detta betyder inte att relationen som betraktas som vänskap behöver uppfylla denna idealtyp. Vänskapen som institution kan nu få en ny betydelse med sättet som webbsidor - och informationsteknologi - strukturerar ens sociala nätverk och kallar det för vänskap, i brist på en bättre term. Vänskap blir till något mer icke-priviviligerat och kanske mer - kvantitativt sett - inkluderande: en tillräckligt signifikant aktör för att inkluderas i det sociala nätverket. Det går nog inte att påstå att den västerländska diskursen om vad vänskap är börjar luckras upp. Om de sociala nätverken på Facebook betraktas ur detta synsätt - relationer med tillit, ömsesidighet och frivillighet -så kan ett inkluderande i det sociala näverket på Internet symbolisera en bekräftelse eller som ett sätt att exkludera en annan person. Dettadilemma beskrivs av Christine Rosen (se nedan):

"The use of the word ´friend´ on social networking sites is a dilution and a debasement, and surely no one with hundreds of MySpace or Facebook “friends” is so confused as to believe those are all real friendships."

Explicitgörandet är sannerligen ett ställningstagande i detta avseende, men som vi ska se senare så är det inte så enkelt.

För det är viktigt att betona att det som sker är ett urval som är unikt i förhållande till individen. De olika aktörerna fyller inte samma funktion - vilket gränssnittet i en viss utsträckning tar hänsyn till genom att kategorisera och även sociala applikationer gör det möjligt att ytterligare diskriminera i det sociala nätverket. De är informationen från de till det sociala nätverket relaterade sociala applikationerna där signifikansen kan bli mer detaljerad. Men inte i sådan utsträckning att det sträcker sig utanför det publika, det existerar fortfarande uppfattningar hos individen som inte kommer fram i den publika interaktionen på Internet. Det finns även en sorts ömsesidighet i relationen som skapar det sociala bandet emellan dem som inte kan formuleras med den struktur som webbtjänsterna gör tillgängligt - styrkan i det sociala bandet - dess betydelse är i synnerhet en emotionell upplevelse och kanske inte fångas så lätt i en nätverksstruktur.

I The new Atlantis skriver Christine Rosen i artikeln "Virtual Friendship and the New Narcissism" från 2007 angående sättet att hantera vänner på sociala nätverkssidor:

"There is something Orwellian about the management-speak on social networking sites: “Change My Top Friends,” “View All of My Friends” and, for those times when our inner Stalins sense the need for a virtual purge, “Edit Friends.” With a few mouse clicks one can elevate or downgrade (or entirely eliminate) a relationship."

Det hon inte tar hänsyn till är att detta är något som sker hos individen men som varken offentliggörs eller konceptualiseras för individen. Dock är problemet att de komplexa relationerna blir till ett uttrycksmedel, de blir till produkter som ska jämföras istället för att se de intrikata relationerna där de olika kvalitéerna i de sociala banden inte får ta ut sin rätt. Det är viktigt att även notera att det aldrig går att "eliminera" en relation i den faktiska meningen, utan den finns kvar och kanske rentav med en väldigt stor styrka i det sociala bandet - om än kanske "negativ".

Hon avslutar sin artikel med att citera en ung kvinnas uppfattning om sociala nätverkssidors roll i hennes liv.

"´I consistently trade actual human contact for the more reliable high of smiles on MySpace, winks on Match.com, and pokes on Facebook.´ That she finds these online relationships more reliable is telling: it shows a desire to avoid the vulnerability and uncertainty that true friendship entails." (min kursivering)

Rosen ser - förutom att normalisera vänskapen utanför Internet - vänner medierade via sociala nätverkssidor som surrogat för något individen inte kan få i det liv individen lever utanför Internet. Förutom problemet med att hon bygger sitt antagande på den västerländska diskursen om en idealtypisk vänskap, som kanske kan betraktas som ganska sällsynt så finns det ytterligare ett problem. Det är en för drastisk slutsats som hon drar, för det första räknar hon inte alls med att många av de som individer interagerar med känner varandra även utanför Internet. För det andra skulle därmed sociala nätverkssidor inte vara ett surrogat utan - i enlighet med Marshall McLuhan - vara en förlängning och en del av vardagen utanför Internet, precis som livet på Internet många gånger är en förlängning av livet utanför Internet.

Hesse beskriver studiet av sociala nätverkssidor som en kamp mellan olika discipliner:
"The race is on -- to an extremely obscure wing of the ivory tower. Who will own the study of the social networking sites? Is it computer science or behavioral science? Is it neuropsychology or artificial intelligence? PhDs around the country are trying to figure out, in their esoteric and socially awkward way, how to get in while the getting's good."

Det vore intressant att se en sammanställd lista på institutioner vid högskolor och universitet som bedriver samhällsvetenskapliga studier av Internet. De må vara så att discipliner konkurrerar om liknande forskningsområden, men skillnaderna ligger i de frågor som ställs.

Det visade sig vara Stegräknare för hundar:
http://marknad.wordpress.com/2007/03/15/roster-pa-stegraknare-for-hundar/

Däremot skulle jag nog inte kalla det för ett fantastiskt resultat :-) Man drömmer ju om att man postar en nyhet som ger flera hundra besökare och kanske 20 bloggpostningar.

Det är väl helt enkelt så att det finns ett större intresse kring husdjur än mycket annat.

Däremot känner jag att sociala nätverkssidor inte ger tillräckligt för att idag riktigt vara värt besväret. Man ska tror jag verkligen ha "rätt" nyhet om de ska användas som marknadsföringsmetod.

Länkkataloger på rätt sätt här på bloggen tror jag med tiden kan ha potential. Dock ska jag nog arbeta vidare på den i ett par omgångar först. Jag vill att den ska vara en mer komplett guide och sammanställning av länkkataloger från alla aspekter:

1. Den som registrerar sig.
2. Den som bygger en länkkatalog.
3. Den som har en länkkatalog.
4. Sökmotorer.
5. Den som söker i en länkkatalog.

Och där också ta upp fler typer av specialistkataloger så som produktkataloger. Jag hoppas kunna ta in erfarenhet från vår katalog. Ännu har vi dock inte satt på Analytics för den vilket blir ett viktigt steg eftersom det förhoppningsvis enkelt ska visa om den fungerar som en väg för besökare att hitta produkter.

Nytt gränssnitt i Analytics och en förhoppning om det
Analytics har ju förövrigt fått ett nytt gränssnitt. Jag har ännu inte sett det eftersom det sätts på lite i taget. Bra är att Google skriver att man ska kunna använda båda gränssnitten under en övergångsperiod.

Något jag hoppas på är att det ska gå att se den riktiga sökvägen för de besökare från forum som idag bara dyker upp med texten "showthread" i Analytics. Det är för mycket besvär att leta rätt på postningarna men samtidigt vill jag se dem.

Den här artikeln har faktiskt lite potential över allt även om det inte är någon bluck buster. Har tipsat ett litet antal sidor om webbsidor om artikeln också. Gick igenom sajter om frö idag.
Nedan har ni postningar om nu någon har lust att rösta :-)
Sovrat är inte en dålig start. En bra tjänst med ett tydligt samhälle. Han som har byggt den brukar tala ner den lite och menar att den har lite som inte Digga har. Det är väl kanske riktigt i funktion men själva samhället är annorlunda och det är ett mervärde i sig.

Blommor som luftrenare på Sovrat

Hypa verkar designmässigt ha rykt upp sig. Men den har lite wannabe över sig. Inget eget tänk och ingen funktion som man kommit på själv. Fast de har väl inte något behov av det med IDG.se i ryggen. Det vore väl dumt antar jag om de inte hade slängt upp en.

Växter som luftrenare på Hypa

Och så "jätten" Digga:

Luftrening med blommor på Digga

Min favorit är lite förvånande Vigillar. Den är enkel att använda och har inte en massa BS-funktioner som inte ger något utan framkom från någon tveksam kravställnings-worksshop :-)

Någon på Vigillar: Ge mig en bloggning om luftrenare med växter!

Mer om luftrenare

Här hittar du ni vad jag försökt med än så länge för att marknadsföra oss runt luftrenare. Något stort sökord är det väl inte men jag gillar små sökord. Och det ger ju bra annonser från Google.

Vilket jag har missat att nämna är att vi nu driftsatt vår katalog skarpt. Vi har byggt den själva ovanpå Drupal. Så fort vi får tid ska den paketeras så att vem som helst kan ladda ner den och använda som öppenkällkod.

Vi ska lägga till så att den som standard har vår katalog inlagd vid installationen. Det ger ju oss ett mervärde. Men det ska gå att stänga av den funktionen enkelt och tydligt utan att programmera om plattformen.

Just på luftrenare finns ju ett exempel på hur det ser ut där jag lagt in en webbutik som vi testat och som vi länkbytt med:

Airmaster luftrenare | Swema Trading AB.