Ingemar Bengtsson menar att de senaste 15 årens måttliga inflationstakt har gjort oss nästa intill obekant med verklig inflationen som vi nu är långt ifrån. Riksbankens främsta mål för sin existens är ju att bemästra just inflationen och använder konsumentprisindex (KPI) för att mäta denna. KPI har som bekant stigit till 4–5 procent i dagsläget. Problemet är bara att detta betyder inte att inflationstakten har stigit 4-5 procent utan att priset på vissa produkter (energi och några baslivsmedel) har stigit kraftigt vilket gör stora utslag i KPI. Priset på andra produkter och t.ex. arbetskraft har inte alls stigit i samma grad. Det genomsnitt som KPI visar är därför inte en rättvis bild av inflationstakten.

Ingemar menar vidare att Riksbankens strategi att höja reporäntan därför är felaktig.

"Det här kan leda till ett val av åtgärder som har verkan helt motsatt den önskade. Konkret, hur tänker sig Riksbanken att ökade räntekostnader för hushållen kan sänka kraven på löneökningar i en tid när arbetstagarna fått se sin reala köpkraft urholkas av kraftiga prisökningar på viktiga produktgrupper som energi och livsmedel? Tvärtom ökar risken för kompensationskrav i kommande löneförhandlingar, vilket i sin tur verkligen skulle leda till inflation."

Ingemar Bengtsson tror att Riksbanken ser spöken på blanka dagen men jag undrar om Riksbankens medarbetare är så uppe i det blå att det inte vet vad ett index är eller har grundläggande kunskap  om problematiken kring medelvärden. Frågan är då varför Riksbanken kör på som om KPI är en rättvis måttstock för inflationen? Kör de på bara för att de inte vet vad de annars skall göra eller för att det är svårt att övertyga opinionen om det som Ingemar Bengtsson just förklarat? Ett stort, för att inte säga det största, problemet kring inflation är förväntningen om inflation. Säger auktoriteter och medier att inflationen ökar starkt höjer gemene affärsinnehavare eller importör priset  bara för att man inte vill missa tåget. Det kanske är detta som utgör Riksbanken scenario och handlingar därefter.

Tillägg 14 augusti: Inte helt oväntat svarar idag riksbankschefen och förste vice riksbankschefen på Brännspunkt att Ingemar Bengtsson har fel och att man minsann känner till alla premisser som han talar om. Det finns röster i båda läger, en del vill höja räntan, en del inte. Göran Persson i sin tur håller på Riksbanken. I USA ser inflationsläget ut så här.

Läs även andra bloggares åsikter om inflation, riskbanken, ingemar bengtsson, svd, brännpunkt, stefan ingves

Φαντάζεστε τον Νικόλα Γκαργκάνα να περπατά μόνος σε δρόμο της πρωτεύουσας ή να κυκλοφορεί με μετρό; Αστείο δεν ακούγεται;
Τον δε διοικητή/διευθυντή της Κεντρικής τράπεζας της Σουηδίας, τον Stefan Ingves, τον έχω συναντήσει τις προάλλες στο μετρό και δεν χρειάστηκε καθόλου να αμφισβητήσω ότι πρόκειται γι αυτόν, όταν τον είδα!
Διότι υπουργούς, υφυπουργούς και διάφορους άλλους υψηλά ιστάμενους τους βλέπω συχνά όταν από την στάση του μετρό T-Centralen, στο κέντρο της Στοκχόλμης, πηγαίνω στο Υπουργείο Εξωτερικών της Σουηδίας, όπου οι Ξένοι Ανταποκριτές έχουμε τον χώρο εργασίας!
Και πάντα τους θαυμάζω για την απλότητα και τον τρόπο τους να αναμιγνύονται με τους απλούς και "θνητούς"!

Επέστρεφε, μου είπε ο Stefan, (έτσι τους αποκαλούμε, με το όνομά τους - ούτε με το Κύριε μπροστά, ούτε με το Διευθυντά, ούτε με το Υπουργέ κλπ.) από μια διάλεξη που είχε δώσει στον πανεπιστήμιο της Στοκχόλμης και πήγαινε στο γραφείο του!
Και παρά την βιασύνη του με χαρά φωτογραφίστηκε μαζί μου και πρόλαβα να του πάρω και μια μικρή συνεντευξούλα... που άλλη φορά θα γράψω!

Ο Γκαργκάνας θα μου 'κανε μια τέτοια χάρη;

Det är inte lätt med dylika jubileumsprogram. Russin ska plockas ur en ansenlig musikalisk fruktkaka och man ska jonglera med ett otal halvdassigt uppmärkta cd-skivor samtidigt som man knäpper på knappar, rattar på reglage och talar i tungor. Nä, det sistnämnda överlåter jag åt Carola, men det behövdes för allitterationens skull.

Spellista

• The Incredible String Band - Koeeaddi There (1968)
• Cressida - Munich (Munich 1938: Appeasment Was the Cry; Munich 1970: Mine to Do or Die) (1971)
• Television - Torn Curtain (1977)
• Donovan - Bert's Blues (1966)
• Robert Wyatt - Sea Song (1974)
• Pink Floyd - Flaming (1967)
• Pastor John Rydgren - Hippy Version of Creation (196?)
• The Status Quo - Technicolour Dreams (1968)
• Faust - The Faust Tapes [utdrag] (1973)
• Alice Through the Looking Glass - Jabberwocky (1969)
• Sparks - How Do I Get to Carnegie Hall? (2002)
• Magma - Kreühn Köhrmahn Iss de Hündïn (1973)
• A Hawk and a Hacksaw - Song for Joseph (2006)
• Musica Dispersa - Hanillo/Cromo (1970)

... and now for something completely different:

Har ni tänkt på hur mycket riksbankschefen Stefan Ingves liknar Åsa-Nisse?

Apropå krediter så har det kommit en intressant konsumentprodukt inom området nu i dagarna. Citibank har genom sin Sverigefilial lanserat kreditkortet Citi Travel Pass. Nu kan detta låta som reklam men har precis skaffat ett sådant. Anledningen till att jag skaffa det är att jag (1) inte har några problem att ta mina utgifter genom ett kreditkort och kan sköta detta och (2) tycker det är ett nifty sätt att samla flying miles på de flesta stora flygbolagen och (3) att man får en ToR resa om man gör 10 köp inom 60 dagar.

Money makes the world go...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Citibank, flygresor, kreditkris, kreditkort, Stefan Ingves, Warren Buffett