Currently i am planning my trip to New Caledonia which shall be super. Finally i will be able to travel! Not that anything has really been stopping me from venturing out into the world.. Well once i think about it logically, probably my age and money issues. But, that is not a problem anymore my friend! I have now got a job (also looking for a second) and i am over 18. Ahh, the joy's of getting older right? I remember when i.. *slaps self* Sometimes i speak like i have been alive over 85 years :|

Anyway, back onto New Caledonia ;) Here are some photographs of what i expect to see..

The plan is to stay for around 10 to 14 days, soaking up the beautiful sun in the South Pacific with my sister. We are going to cause some havoc i think ;) Party and shopping. w00t!

But like any other humanoid out there, one must stop and look at there budget.. What else do i have to save for? How much do i put away? Do i starve myself and live on noodles for the next coming months.. Ahh, all these questions come to my mind. I need another job dude!

What i am currently saving for:

• Paying off my eBay debts ;) Oh how eBay is the drug i can't get enough of..
• Some books and assorted maps from Lonely Planet
• $200+ for when my boy comes down to visit (Long distance relationships suck salty ballsack..)
• A new passport
• Finishing off my tatt
• A road bicycle
• And of course... The New Caledonia trip!

If you are wondering where i am currently situated then think of bush land on the south-east side of Australia. Though i am a city chick living in what folk' may call bushland...  I have lived in a few places over the years.. Melbourne being my first "big" city followed by Sydney and then Canberra. I must say Melbourne and Sydney are high up there on my list.

Anyway, enough of my ramble. Perhaps i will blog again tomorrow. Until then, take it easy in the wars Sargent!

Clocking out.

Seksdagarskrigen i juni 1967 fekk likevel Solialistisk Folkeparti, seinare SV, til å byrje å tenke seg om. Partiet sin utanrikspolitiske ekspert, Erik Nord, var mellom anna ein av dei som hadde pressa på for at Israel skulle bli tatt opp i FN snarast mogleg nesten 20 år tidlegare. Partiet hadde før krigen vorte spørt om dei kunne vedta ein støtteresolusjon for Israel, men då krigen byrja oppfordra partiet berre partane om å søke ei fredleg løysing. SF sin ungdomsorganisasjon, SUF (Sosialistisk Ungdomsfylking), valde som dei fleste ungdomsparti, litt krassare ord og kritiserte mellom anna den proisraelske haldninga til norsk presse.

I mai 1968 kom utanriksminister til Israel, Abba Eban, til Oslo for å feire at Israel var 20 år. Dette skulle feirast i Universitetes Aula, og dei meir militante ungdommane i SUF bestemde seg for å aksjonere. Blant desse var noverande rektor ved Universitetet i Bergen, Sigmund Grønmo. Grønmo var då nyvald leiar for SUF (1968-69). Til stade på feiringa var òg Haakon Lie, som i 1968 var partisekretær i Arbeiderpartiet og Israelven. Lie var mellom anna med som krigskorrespondent då Israel tok gamlebyen i Jerusalem, og Lie var den første utlendingen som rørte Vestmuren (klagemuren) etter at byen var tatt. Dette skal ha skjedd:

"Et tredvetall norske Palestinaaktivister blandet seg med publikum. Noen hadde rullet sammen transparenter under yttertøyet. Andre hadde med seg pamfletter. Haakon Lie hadde fått vite at det kunne bli en demonstrasjon, og da han kjente igjen den nye formannen i SUF, Sigmund Grønnmo [sic], satte sekretæren i Arbeiderpartiet seg på stolen bak ham.

På signal reiste demonstrantene seg da Abba Eban gikk på talerstolen. Haakon Lie forsøkte fysisk å holde Grønnmo nede. Men det var mange andre som rullet ut transparenter. De fleste i Aulaen satt som lamslåtte. Men Haakon Lie og noen andre, blant dem Jens Chr. Hauge, klarte å rydde salen for uromakerene."

Arbeiderbladet skreiv mellom anna dette om aksjonen dagen etterpå:

"Det underlig at sosialister som vil regnes for for å være særlig radikale, demonstrerer mot en stat som ble opprettet for å gi et fristed til et forfulgt folk. Vi skulle gjerne vite hva Karl Marx, Rosa Luxemburg og Leo Trotskij - alle av jødisk avstamning - ville ha sagt om denne form for agitasjon."

Til tross for denne aksjonen var det få som bytta side i konflikta og Fatah i staden for Israel. Det var stort sett berre personar langt ut på venstrefløyen, og dei fleste gjorde dette fordi det var maoistar med i Fatah. Aksjonane hadde dessutan lite verknad på politikken i Noreg.

Denne historia er henta frå Odd Karsten Tveit si bok Alt for Israel frå 1996. Båe sitata er henta frå same bok, side 395-396.

Föredragen var varierande och väckte många tankar och diskussioner. Några jag var på handlade om:

SUFs kampanj Arbetarungdomar slår tillbaka.

Den fackliga reorganiseringen som pågår inom SACs olika lokala samorganisationer, i syfte att öka självorganiseringen ute på arbetsplatserna.

Ett historiskt föredrag om syndikalister och andra radikala fackliga aktivister i Västervikstrakten under tidigt 1900-tal.

Anatole Dolgoff pratade om hur det var att växa upp under samma tid i New York med anarkistiska föräldrar aktiva i IWW. IWW var en slagkraftig revolutionärt sinnad organisation. Till skillnad från övriga amerikanska fackföreningar organiserade man i första hand den oskolade, lägst betalda arbetskraften. Wobblies som dom kallades var inte sällan imigrantarbetare eller deras barn, man struntade i dom rasbarriärer som annars helt definierade landet vid denna tid. Och man hade många aktiva och stridbara kvinnor som talare, organisatörer och aktivister. Således tillhör IWW den syndikalistiska tradition som inte bara i ord, utan genom organisation och handling, hävdar att arbetarklassen klarar sig bäst utan gränser. Nationalitet, så kallad ras och kön är alla kategorier som i bästa fall är ointressanta och i sämsta fall splittrar oss. One Big Union var istället IWWs motto.

En representant från Autonoma Kärnan pratade om händelserna under det Italienska 70-talet. Ett kunnigt och intressant föredrag om en ytterst spännande, viktig, men ganska bortglömd tid. Detta ämne har jag skrivit ett tjockt specialarbete om när jag gick på komvux, och många gånger känt mig lockad att skriva en bok eller novellsamling om (men inser att förarbetet skulle bli för massivt). Så om du också tycker det är intressant med den militanta arbetarkampen i de italienska fabrikerna där arbetarna började bestämma sin egen arbetstid och uppfann en mängd nya kreativa kampformer, den nya kvinnorörelse som föddes där, dom jättelika så kallade självreduktionskampanjer genom vilka folk tillsammans sänkte priserna på allt från elräkningar till kollektivtrafiksbiljetter, BZ-rörelsens födelse eller den ungdomliga autonomiarörelsen. Då tycker jag att du ska kontakta Autonoma Kärnan och fråga efter deras föredrag.

Sist men inte minst kom två kvinnor från Malmö LS och berättade om den konflikt med en arbetsköpare som misshandlade sin anställde, som nu resulterat i att 26 strejkvakter blivit åtalade i en brottsmålsprocess. Om denna konflikt och framförallt dom absurda konsekvenserna -att strejkvakter i en varslad konflikt angrips fysiskt av polis, häktas och anmäls till tingsrätten. En situation unik i modern tid. Om Malmöpolisens kampanj mot syndikalistiska strejker under senare tid, där man med våld lagt sig i fackliga konflikter och ställt sig på arbetsköparnas sida. Om den speciella Malmöanda som möjliggjort händelseutvecklingen: en närmast korporativistisk socialdemokrati som känner sig mer än hotad av att ett självständigt fack utanför deras kontroll tillåter sig att ställa krav, och en högerradikalt färgad poliskår med en tradition av att hata vänstern och se det kommunistiska spöket överallt. Om en arbetsmarknad där servicessektorn, och inte minst restaurangbranchen, idag 2008 präglas av maktfullkomliga arbetsköpare, som tycker att de har rätt att hota och misshandla arbetarna, använda slavarbetskraft, och många gånger också har försänkningar i maffia eller annan organiserad brottslighet. Om kampanjen Malmö 26. Själv ska jag inte skriva mer om detta här och nu. Istället planerar jag att skriva en artikel om det, för dessa händelser förtjänar verkligen att föras fram i ljuset.

Slutligen gjorde jag det jag var där för, och höll själv ett föredrag. Titeln var Anti-fascistisk hisoria. Men det rörde sig om något mer begränsat, modern svensk anti-fascistisk historia från 1980-talet och framåt.

Jag berättade bland annat om det ökade behovet av självförsvar för en social och anarkistisk vänstermiljö som vid slutet av 80-talet utsattes för allt fler och grövre fysiska attacker från den nyvaknade fascist-miljön. Om tidsandan med en smygande kris som officiellt inte fanns, invandrarna som blev syndabock, ett ökande våld mot enskilda, brinnande flyktingförläggningar och rena mord från fasciströrelsens aktivister och sympatisörer. Fast ord som fascist eller nazist vågade inte tv-reportrarna säga. På 30 november stod därför konflikten officiellt mellan "karl den tolfte fans" och "anti-demonstranter". Jag berättade om dom små lokalgrupper som föddes ur nödvändigheten överallt i landet och kom samman som nätverk när dom upptäcte att dom fanns överallt. Om stora konfrontationer kring 30 november, Hessmarcherna, SDs valturné men också om skolpresentationer, basarbete och kampanjerna mot dom lokaler nazisterna hade, tidningsförsäljningen och den fascistiska rörelsens kassako, musikproduktionen.

Man kan se många intressanta mönster när man betraktar 90-talet i ett historiskt ljus. Ett är en fascist-rörelse på flykt under hela årtiondet: inställda, avbrutna eller flyttade tidningsutdelningar, demonstrationer och manifestationer, stängda lokaler. Ett annat är en stark folklig mobilisering till den militanta anti-fascismen. Gång på gång; i Malmö, Lund, Växjö, Stockholm, Roskilde, Greve och på många andra platser, fick vi se lokalbefolkningen strömma till och genom sitt antal möjliggöra dom anti-fascistiska framgångarna. Och gång på gång fick vi höra samma märkliga budskap i media: lokalbefolkningen är rädda, nyfikna ur allmänheten tittar på eller flyr. Konflikten beskrevs som en helt opolitisk intern uppgörelse mellan två kriminella extremistgäng, utan socialt sammanhang.

För mig verkar denna desinformation och demonisering i media tillsammans med den fysiska och rättsliga repressionen mot anti-fascister, som var som allra starkast under andra halvan av 90-talet, ha ett klart samband med våra framgångar. Genom inte minst 30 novenber 91, och den stora organiseringsvåg som följde i dess kölvatten, vände vi faktiskt trenden för den fascistiska rörelsen i Sverige. Innan detta datum surfade den på en framgångsvåg, efter detta datum var den i praktiken på flykt. Men det innebar också att vi mobiliserade/uppviglade människor att ta sina problem i egna händer och att gå ut på gatorna och visa att det var nog. Detta uppfattades säkerligen uppifrån som ett hot. Vi skulle kunna få med oss folk även i andra frågor eller, ännu hemskare tanke, inspirera dom att agera självständigt även i andra frågor.

De som idag säger att det är dom militanta anti-fascisternas fel att den folkliga mobiliseringen har minskat i samband med fascistdemonstrationer, är samma personer som på den tiden försökte stoppa den folkliga mobiliseringen. Genom att uppmana folk att "reagera" endast genom att tiga och vända ryggen till. Att agera eller ens yttra sig emot fasciströrelsen fick man absolut inte.

Mitt föredrag med efterföljande debatt pågick i en och en halv timme. Sen var jag tvungen att dra med bussen, men diskussionen fortsatte. Det var jättekul att märka intresset för dessa frågor.

Slutligen vill jag tacka arrangörerna för ett otroligt välplanerat arrangemang med god mat, tid för fritid, och stimulerande föredrag att ta med sig tillbaka i vardagen igen. Tack också alla trevliga kamrater, både er jag kände innan och er jag nu lärt känna. Hoppas ni alla får en fortsatt fin sommar!

Förra veckan stod det nämligen i tidningen Metro ett sms med följande rubrik:

"Skrapa bort dem!"

Så här löd sms:et:

"Fan vad jag är trött på folk som sätter upp nazistklistermärken. Jag är lika trött på folk inte tar bort dem. Fy fan, det är bara att skrapa."

Sms:et var undertecknat "Gremlinlover".

Det är lite intressant att personen ifråga bara tar upp just en sådan här sak, i och med detta visar också personen att han eller hon är väldigt twofaced.

Om jag hade skickat in ett sms till Metro så skulle det istället ha stått så här:

"Skrapa bort dem!

Fan vad jag är trött på folk som sätter upp klistermärken med reklam för vänsterextrema terroristorganisationer som t ex Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Ung Vänster eller Antifascistisk Aktion. Jag är lika trött på folk som inte tar bort dem. Fy fan, det är bara att skrapa."

Dessutom tycker jag att personens singatur "Gremlinlover" säger en hel del.

Alla kommer väl ihåg filmen Gremlins ifrån 1984 som är gjord av Steven Spielberg. Denna film handlade om en söt liten krabat som hette Mogwai och som man bl a inte fick mata eller ge någonting att dricka efter midnatt, för om man gjorde det så bröt det sig ur Mogwaien ut andra Mogwais som var elaka och som så småningom ändrade skepnad till små monster som såg ut ungefär som en blandning mellan harar och kameleonter. Dessa var riktigt elaka och älskade att ställa till sattyg, de kallades också för Gremlins.

Med andra ord undrar jag om signaturen "Gremlinlover" har hamnat till fel sms, eftersom denna signatur passar som spiken i kistan till det sms som jag i så fall skulle ha skickat till Metro.

Kopplingen mellan Gremlins och vänsterextremistiska ligister är ju klockren, eftersom dessa påstår sig värna om demokratin samtidigt som de vandaliserar det mesta i sin väg och ger sig på folk som inte tycker som dem. Snacka om att försöka använda ordet demokrati som täckmantel för att begå fascisthandlingar.

Om man sammanför filmen Gremlins med vänsterextremistiska ligister så blir resultatet följande:

Mogwaien representerar i detta fall den svenska demokratin. Men på grund utav en lag som det är lite si och så med så frigör sig helt plötsligt en massa farliga typer ifrån denna Mogwai, eftersom lagen ifråga har blivit ganska "urvattnad" (man fick ju inte ge Mogwaien vatten efter midnatt). De kryp som frigörs är vänstextrema terrorister, de tillhör dock många olika grupperingar i samhället, tex Antifascistisk Aktion, Ung Vänster, Revolutionära Fronten och Syndikalistiska Ungdomsförbundet.

Skillnaden mellan elaka Mogwais och dessa idioter är dock att de, till skillnad ifrån Mogwaisen, redan från början har "rätt" skepnad som hos Mogwaisen däremot senare förändras till Gremlins.

De vänsterextrema har alltså sin rätta skepnad redan ifrån början. En annan skillnad är också att Gremlins inte är vänstextrema fascister som försöker gömma sig bakom demokratin. Istället står Gremlins redan ifrån början för vad de är för någonting, vilket de vänsterextrema ligisterna aldrig har gjort.

Det som jag menar med allt det här är helt enkelt följande:

Nazister försöker aldrig dölja att de är antidemokrater, det försöker däremot de vänsterextrema ligisterna göra. Man ska helt enkelt stå för vad man är och inte tvärtom, gör man inte det så är man falsk och lurar dessutom sig själv.

Dessutom är flera vänsterextrema ligistgrupperingar som dessa uppsatta på Säpos lista över svenska terroristorganisationer, orsaken till det är att de är ett hot mot demokratin.

Visserligen står ju också nationalsocialistiska organisationer, som t ex Nationalsocialistisk Front, med på denna lista också, men de står ju i alla fall för vad de är.

Angående nerrivandet av klistermärken så går jag dock signaturen "Gremlinlover" till mötes. För när jag ser ett klistermärke ifrån någon vänsterextrem ligist- och terroristorganisation, t ex Ung Vänster och Syndikalistiska Ungdomsförbundet, så river jag ner det.

Varför? Jo, därför att de säger att de är någonting som de inte är.

De är med andra ord twofaced.

Funny how I spent more time with Suf when both of us haven't seen Sofi for ages. I can't believe Sofi has sat for her final paper, for life. All the best Sofi for what's ahead!!

Like everyone's going away this holiday!

Okay Singapore Theatre Festival coming up in August! Since I'll be away in Europe all of July, please go and scout for nice plays to watch and book tickets so we can watch when I get back! Keep me updated people!

Ifølge Viborg Stifts Folkeblad tager Socialistisk UngdomsFront i dag til Møgeltønder i anledning af det royale bryllup. Her vil de gennem løbesedler gøre andre globryllupsgæster opmærksomme på uretfærdigheden i den nuværende integrationslovgivning, der med blandt andet 24-års reglen og tilknytningskravet forhindrer mange internationale, men ikke-royale par i at bosætte sig i Danmark. "Det er ikke alle, der er så heldige, at de gifter sig med en prins. Der er nogen, der desværre er så uheldige, at de gifter sig med en almindelig dansker og derfor ikke kan komme til Danmark på grund af tilknytningskravet og 24-års reglen,« forklarer Chris Bay fra SUF Viborg.

I samme ånd kan man passende gøre opmærksom på, at Marie Cavallier i dag bliver dansk statsborger med hjemmel i en folketingsbeslutning af den 15. maj, uden at have taget statsborgerskabstesten eller i det hele taget at kunne tale dansk.

Tillykke til brudeparret! Gid andre ligeså let kunne få hinanden uden at blive landsforvist.

Fördelen är att jag har sovmorgon, jag börjar oftast på lunchen eller efter den. Jag blir inte alls lika trött längre, snarare frustrerad. Att arbeta, att vara verksam, det ligger ju i människans natur. Åtminstone i min natur.  Och jag är nog inte svenne nog att sitta still en hel arbetsdag med min kanellängd och mitt kaffe och snacka skit. Det uppstår nån sorts panikkänsla i kroppen, som jag inbillar mig inte bara är pliktskyldig duktighet inlärd i skolan, utan en drift att göra nåt kreativt. Kanske starta en bandyturnering med barnen? Måla blommor? Sätta mig och läsa nåt? Det är samma drift som får mig att sätta mig och sluka böcker när jag kommer hem från jobbet totalt utmattad istället för att sätta mig framför "Vänner".

Jag hatar likgiltiga människor. Var ute och affischerade för SUF Stockholm med ett antal kamrater när jag träffade på ett gäng berusade villaflickor med vodka i petflaskorna. Vi var rätt sura redan, hade träffat på ett par unga kvinnliga fascister som vi var tvungna att ta hand om. Det myllrar av förvirrade, spåndumma, berusade muppar en skärtorsdagsnatt. Folk som inte förstår något av något och uppenbarligen aldrig brytt sig om att försöka förstå, utan skiter i allt. Man märker det på dom, att dom blir arga och vill slåss eller mucka, när dom ser att man är ute och gör nånting, t.ex. sätter upp en affisch, går i en demonstration, läser en bok. Dom är unga, skiter i allt, kommer ur alla samhällsklasser och är idag ett långt större problem än t.ex. organiserad fascism. Det är dom som kommer att bli ett problem när ni behöver hålla ihop på jobbet. Dom förstår inte socialism, för dom har aldrig lärt sig att ifrågasätta sitt livs grundvillkor, aldrig fått uppskattning för sin fantasis skull. Varje skitval mellan socialliberalerna och liberalsocialen, varje skitgala med Bert Karlsson, varje ljuglektion i samhällskunskap, varje skithelg efter skitjobbet med s.k. "fritid" bidrar till att dessa puckon blir fler och fler. Man ser direkt på dom att dom föraktar alla som bryr sig, dom ser fega och rädda och puckade ut. Tyvärr måste dom också vara med, vi behöver alla. Låt oss hoppas att vi tillsammans kan vända vinden. Jag avslutar med en vacker dikt av författaren till Fight Club:

Big Brother isn't watching. He's singing and dancing.
He's pulling rabbits out of a hat.
Big Brother's busy holding your attention every moment you're awake.
He's making sure you're always distracted.
He's making sure you're fully absorbed.
He's making sure your imagination withers. Untill it's as useful as your appendix.
He's making sure your attention is always filled.

And this being fed, it's worse that being watched. With the world always filling you, no one has to worry about what's in your mind.
With everyone's imagination atrophied, no one will ever be a threat to the world.

- Chuck Palahniuk

P.s. - vi är nu med i Konflikt! Nytt på Konflikt (sen Krastavac' senaste inlägg): Syrran manar till att hjälpa asylkassan och Slutstadium dissar religion.

Annat gött mos:  Ny vacker poesi från Tio meter över havet, de fullkomligt rasande bra Ekonomikommentarerna. Library lovers! Och SAC vann konflikten mott systembolaget! Ännu ett slag mot låglönemarknaden!

Intressant?

Angående kritiken mot Andreas Malms debattartikel, tänker jag inte ta upp. Däremot fascinerades jag av delen där islam tas upp. Författarna för blogginlägget på SD-bloggen skriver:

"Islam är politik. Det är inte en hobbyreligion som man kan hänga av sig när man går till jobbet eller i offentliga sammanhang – det är ett livssätt och en politisk ideologi."

Man fortsätter även med

"Den religion han skapade innehöll således en politisk komponent, och utgjorde en samlande ideologi som kunde förena de arabiska stammarna och få dem att rikta sin energi mot yttre fiender, vilket blev perserna, de kristna och judarna."

Där man försöker måla ut muslimer som några onda mörka krafter som minsann vill ta över världen.
Och inte slutar det där:

"Frågan kommer då till ifall diverse så kallade islamistiska organisationer (Hamas, Al Qaida, Hizbollah, Fatah etc) är avvikelser inom islams historia? Är det islamisterna som är extremister, egentligen?"

Sen bör man självfallet måla ut västvärlden som fina snälla [vita] människor som inte gör något fel:

"Vi i Väst anser att krigsfångar inte kan avrättas hur som helst – de omfattas av vissa krigslagar som ger dem vissa rättigheter. Detta existerar inte inom islam"

Jag ställer mig mot religion överhuvudtaget och är lika kritisk till islam som jag är till kristendomen. Men ack, det här får mig att vilja gömma huvudet under kudden. Jag gillar inte när man försöker måla ut någon annan religiös övertygelse som ond, för att då vilja skapa något heligt kristet sverigedemokratiskt jihad mot muslimer.

Sen vet jag inte om Kristendomen, vilket är den religion partiet SD bekänner sig till, är så speciell ofarlig och fredlig. Vi har homogiftemotståndare (självfallet är SD även det, man vill ju inte vara sämre än Moussolini och grabbarna), vi har abortmotståndare (SD, faller ni in där också?) och så vidare.
Vi har korstågen där man tvingade på folk religionen (angående att Mohammed minsann använt sig av svärdet för att sprida religionen).  Jag vet inte riktigt, för mig känns det som ganska goda kålsupare åt båda hållen.  Det är tragiskt att se religiösa fundamentalister (oavsett om dem kallar sig Kristdemokrater eller Hizahbolla-anhängare eller fascister i form av Sverigedemokrater också, för den delen) försöka göra politiska poäng på religion genom att måla ut den enda som en ond kraft och den andra som en god kraft. Det känns lite som höjden av pinsamhet.

Om det blir något svar på det här från SD-håll, vilket jag starkt betvivlar, så kommer mitt val att skriva under pseudonym att tas upp, garanterat. Man gillar att förflytta fokus från sakfrågan till att gå in på huruvidare artikelförfattaren är anonym eller inte.

I övrigt vill jag även tipsa om mitt tidigare inlägg som berör partiet Sverigedemokraterna. Där tas SDs fascism upp, så inte detta inlägg utmynnar i en debatt om huruvida SD är fascister eller icke.

-------

För att helt byta ämne vill jag mer än gärna uppmärksamma den sverigedemokratiska tidsskriften "avslöjande" om hur den demokratiska tidsskriften Expo (som kartlägger högerextrema rörelser) minsann är allierade med terroristvänstern, som det så fint kallas idag.

SD-kuriren skriver att "Samtidigt har Expo själva under en lång tid haft intima kontakter med extremvänstern - något man upprepade gånger tagit avstånd ifrån eller förnekat. Under en längre tid har Expo också rekommenderat vänsterextrema tidsskrifter på sin hemsida." Vilka är då dessa "vänsterextrema tidningar? Är det SUF:s tidning Direkt Aktion? Kanske AFA:s bullentin? Eller varför inte Revolutionära Frontens tidning Röd agitation? Nej. De tidningar som pekas ut är Arbetaren och Socialisten. Arbetaren är knutet till fackförbundet SAC och Socialisten är knuten till Socialistiska Partiet.

Vilket scoop...

/ Spoked

Syndikalistiska Ungdomsförbundet är ett revolutionärt ungdoms-
förbund som kämpar för ett klasslöst samhälle. Vi sysslar inte med partipolitik, istället förespråkar vi direkt aktion. Direkt aktion innebär att vi agerar direkt i vår vardag mot problem och orättvisor på våra skolor, gator, bostadsområden och arbetsplatser. Vi tycker inte det är fel makthavare som har makten utan att hela dagens maktstruktur är rutten.

SUF startades 1993 och kom till Malmö ett år senare. De frågor som SUF har sysslat med i Malmö har varit många, och skiftat allt eftersom olika personer har stigit in och ut ur gruppen. Bland annat har fokus legat på skolsyndikat, skolstrejker, kvinnokamp,antifascism, organisering av sommarjobbare, digitalt pirateri , utomfacklig/facklig kamp.

Vi är övertygade om att det är våra egna erfarenheter från vår egen vardag som är revolutionära - inte politiska specialisters utspel. Mötet är öppna för alla intresserade men bara medlemmar har rösträtt. SUF-Malmö är en frihetlig socialistisk organistion som välkomnar alla unga klasskämpar att organisera sig hos oss.

På mötet så kommer vi lägga upp vad vi vill syssla med i vår, så kom med idéer så kan vi hjälpas åt att påverka tillsammans. Saker som ska tas upp och diskuteras är:

Skolkamp

Utomfacklig/facklig kamp

Utåtriktad verksamhet

European Social Forum

Antifascism

m.m.

Kamratligt välkomna önskar kamrater soon to be SUF-Malmö.

http://www.suf.cc/
---------------------------------------------------------------------------

Uppdaterade Konfliktbloggare: Akuhujan, Syrran och Slutstadium

Tänk att bara få sitta hemma och vara jävligt tråkig, eller sitta ute och bara vara trist som fan. Utan att nån av dom där spexiga jävlarna med taskigt damphumör och skiljsmässobarnfasoner ska ha rätt att göra jack shit åt det.

Insikten om att jag måste få ha trist slår mig såhär mitt i natten, rätten att få vara riktigt jävla grå och trist som en sorglig hösteftermiddag, regn regn och åter regn... Men vet ni jag behöver få vara sjukt seg och få sucka ett tag för att sen kunna åstadkommer allt det det där koncentrerade kula som vissa tror det bara behöver knäppa fingrarna åt för få vältra sig i. Vi har helt enkelt inte råd(tid) att få vara bajstrista i detta kapitalistiska trams-samhälle!

Lets be booring!
Det kommer göra våra flygbladsutdelningar till underbara äventyr både i regn och solsken!

Ryktet säger att SUF-Malmö återuppstår i vår.
Ryktet gör sig även gällande att Borgarfanskapen och ordningsmaktshelvetet kommer få skallra tänderna i takt till "fuck the police" resten av det här året, ivarjefall om jag får som jag vill... kryptiskt, ja! Kul? nej!

Då va det äntligen sagt, låt oss nu gå vidare!

(Obs! ungen på bilden har ingenting med texten i övrigt att göra)

ved folketingets åbning i tirsdags blev den stakkels Pia Kjærsgaard overdynget med konfetti af en gruppe unge venstreorienterede; konfetti, hvilket jo ellers må hævdes at være en ganske uskadelig substans. Pia K har dernæst forlangt en undskyldning fra Villy Søvndal, da hun mener at SF-ungdom var en del af aktionen, som hun betegner som 'ubehagelig'. SF-ungdom har afvist at være en del af aktionen, bl.a. af aktionens bagmand, men derimod har SUF (Socialistisk Ungdoms Front) taget ansvar for aktionen. De understreger at ingen rørte Pia K og at dette på intet tidspunkt var deres intention. Klik her for at se og høre aktionens bagmand afvise at sf-ungdom var en del af aktionen, og hvad SUF selv skriver om begivenhederne.

Er Pia K da virkelig så selvfed at hun mener SF-ungdom gider bruge tid på at kaste konfetti på hende?! Svaret på være ja.. og ikke nok med at de iflg. Pia K skulle have kastet konfetti efter hende, de var ovenikøbet så frække tilmed at uddele materiale om ungdomsorganisationen, der officielt hører under SF. Pia mener desuden at hendes sikkerhedsvagters vurdering af situationen ikke er værdig at høre, det er "uvedkommende", udtaler hun. Selvfed?

Hvis man slår et smut forbi Dansk Folkepartis hjemmeside vil man hverken på forsiden eller under kategorien nyheder, finde nogen notits om den kontrovers episoden siden har udløst. Det eneste der umiddelbart er relateret til begivenhederne er Pias tale ved åbningsdebatten, der kan læses på siden. Villy Søvndal er derimod er mildt sagt fornærmet og godt knotten over beskyldningerne om at SF-ungdom skulle have deltaget i aktionen. Han skriver på sin blog at "det var et ualmindeligt groft angreb" fra Pia K's side, og at hun en anden gang bør have sin dokumentation i orden. Søvndal spekulerer også i, at Pia K med sine anklager ønsker at dreje fokus i folketingsdebatten væk fra hendes eget svigt overfor de ansatte i ældreplejen.

Pia Christmas-Møller (K) tilsluttede sig, som den gode våbensøster, Pias anklager. En håndsrækning fra de Konservative mod Dansk Folkepart, monstro? Dermed er situationen eskaleret til det punkt, hvor Søvndal kræver en offentlig undskyldning fra Pia K. Det bliver spændende at følge udviklingen i denne interessante debat, der trækker lighedstegn ned til en heftig pudekamp i en tilfældig børnehave.

Men uanset om man gider følge debatten eller ej, må vi alle have et forhold til Pia K, og inderst inde have taget stilling til hvem der er skurken i foretagendet. For mit vedkommende kan jeg ihvertfald ikke lade være med at gnide mig lidt i hænderne, og gnægge muntert over at Pia K nu, endnu engang, demonstrerer at hun udmærket selv er i stand til at gøre sig selv og hendes partis værdier til grin.

Hæhæ hæ... nogen gange skal der bare ikke mere til for at lysne hverdagen lidt.

And this is us now.

We are more gorgeous now, I believe, but we are definitely still kental on the inside.

I love you girls. BFF!

Stay beautiful.

Speaking of YouTube, Addie uploaded something she shouldn't have. I would've killed her if not for the memories it brought back. I have a few videos myself and will upload them up soon enough. In the mean time, for everyone who experienced it, or not, enjoy.

Oh by the way, I love how the haze made Singapore look like Genting Highlands last night.

Man, look at the time. I'm supposed to be sleeping right now. I have to regulate my body clock so I don't wake up zombified Tuesday morning for my driving test. Wish me luck people.