Rysk retorik.

I takt med forna lydstater försvunnit genom Sovjets fall har man blivit mer och mer paranoida i Moskva.
Att skydda sina gränser är en sak men att genom gammal retorik försöka åteuppliva Sovjetstaten visar på ryssarnas oförmåga att föra dialoger. Detta sker medan vi Sverige nära på total avrustar vårt försvar.
Om jag inte är felunderättad så utgörs den största delen av vårt försvar av Hemvärnet, ca. 50.000 soldater.
Övriga förband som kan mobilseras utgörs idag av 12 st markstridsbataljoner, cirka 6.000 soldater.
Hur många minuter tar det innan den stygge ryssen tar oss tro? Till och med ett antal Talibaner om de fanns i Sverige skulle erövra oss.
Om Norge skulle anfallas så kommer vi till undsättning säger politikerna, med vad? Några tusen svenska byggnadsarbetare i Norge kanske då kunde ta värvning i norska försvaret.'

Och som lök på laxen. Vi har köpt 204 st. Jas-plan varav vi endast använder 60 stycken.
En JAS pilot kostar cirka 20 miljoner att utbilda och dessa får inte flyga, samt vi har en försvarsminister som kallas tomhylsan. Bara att blotta strupen ifall ryssen och talibaner kommer.

Two unidentified Afghan Women chat with each other a few minutes before they were executed by Taliban in Ghazni province, Afghanistan, on late Saturday, July 12, 2008. Taliban fighters told Associated Press Television News that the two were executed for allegedly running a prostitution ring catering to U.S. soldiers and other foreign contractors at a U.S. base in Ghazni city.

Det är viktigare att styra sina pengar till sharia fonder än att styra sina mördarinstinkter för rättrogna.

Fyra nya poliofall har rapporterats från Swat, det nordligaste distriktet i Nordvästra gränsprovinsen. I slutet av juni återupptogs vaccinationskampanjen i området, efter ett fredsavtal mellan provinsregeringen och Tehrik-i-Talibani, TTP. Kanske man hade förhoppningar om att Talibaner skulle hålla ett avtal.

Men den 28 juli, när vaccinationerna skulle inledas, misshandlades minst tio vårdarbetare i staden Matta, enligt Shaukat Ali, kampanjkoordinator i distriktet. Troligtvis ansågs de som ett hot mot Allahs överhöghet, att man utanför islam-citat kunde hjälpa folk.

Det rapporterades i en telefonintervju att lådorna med vaccin förstördes och dokument revs sönder av anhängare till Maulana Fazlullah, som leder en TTP-allierad rörelse i Swat. Maulana Fazlullah har i radiosändningar hävdat att vaccinationskampanjen är en amerikansk konspiration för att göra människorna i trakten infertila. Man låter hellre barn bli förlamade under tiden man högläser ur koranen.
Det vore väl en välgärning om man gjorde Talibananhängare och islamister infertila.

Tidigare har jag lovat att berätta om filmen flyga drake. Nu tänker jag lägga upp en kort handling och tala om för er varför jag tycker den är bra och så viktig! Längst ned av inlägget kan du även se en trailer.

I 1970-talets Afghanistan var pojkarna Amir och Hassan bästa vänner (båda pojkarna som spelar rollerna är så hemskt söta!). Dessa två pojkar kom från helt olika bakgrunder med olika sociala skikt. Amir var son till en aktiv politiker och affärsman, hans mor hade dött när Amir föddes. Den andra killen, Hassan, var son till tjänaren åt den förres familj. Amir var väldigt duktig på att skriva historier och att läsa, vilket Hassan knappt kunde göra. Tillsammans brukade de oftast flyga drake och Amir som drömde om att bli författare brukade ofta läsa historier för Hassan. Amir var även en mästare på att klippa av snören till konkurrenternas drakar i Kabul, medan Hassan brukade springa efter de drakar Amir besegrat. Hassan hade en begåvning som Amir förundrades över. Utan att ens se drakarna kunde han veta vart de kom att landa någonstans, han sprang så fort han bara kunde och fann rätt drakar bara genom att följa hans känsla.

En dag händer något som kommer att förändra de båda pojkarnas framtid för alltid och som leder till att Amir sviker sin trogne vän. Kort därefter invaderar sovjetiska styrkor landet och den antikommunistiske Baba måste fly landet tillsammans med sin son. De hamnar efter en strapatsfylld resa i USA, där pappan får ta lågavlönade jobb för att kunna försörja sig och sonen och bekosta hans utbildning. Pappan som tidigare hade varit en väldigt betydande människa i sitt hemland kom nu att vara främling i ett helt annat land där hans position jämfört med tidigare hade förändrats helt och hållet. Detta belyser starkt hur det är att komma till ett nytt land, med en helt annan kultur och ett folk som inte vet någonting annat än att man är en "invandrare".

Efter många år i USA får Amir, som nu blivit författare och precis har fått sin första bok utgiven, ett samtal från Pakistan. Han måste återvända till Afghanistan för att hjälpa sin gamle vän Hassan. Hans vän hade mördats och lämnat en son efter sig. Modern till barnet blev även hon mördad. I slutet av filmen får han en chockerande nyhet vilket leder till att han gör en fantastisk insats för att hjälpa Hassans son.

Det går inte att beskriva med ord vilken färgstark film Flyga drake är. Den är på över två timmar och de som känner mig vet att jag är väldigt kräsen när det gäller filmer, och att jag inte brukar ha tålamod med tanke på hur långa filmer kan vara. Men den här filmen berörde mig väldigt djupt och fick mig att känna att varenda lilla minut var värd att se. Lojalitet, svek, sann vänskap, civilkurage, orättvisa, ja allt är med. Den belyser hur det var i Afghanistan innan Sovjetiska och amerikanska invasioner och efter. Det som Kabul en gång hade varit var en vacker och en inbjudande stad i början av filmen, på 70 talet. När Amir återvände till hemlandet Afghanistan möttes han av att staden låg i ruiner och att allt grönska blivit till grått dam. Talibanerna som tagit makten i landet styr människornas liv genom att utöva en mycket sträng, hemsk och inhuman härskarteknik. Filmen visar upp hur talibanerna våldtar små pojkar och flickor, stenar kvinnor, dödar och torterar folket. Den belyser sådana viktiga frågor som rör allt från vilka olika sorters muslimer det finns till världspolitikens roll i hur Afghanistan ser ut idag. Hur vänskapsbanden trots allt det som tidigare hade skett kunde överleva är något jag direkt på. Hängivenheten och trofastheten Hassan var väldigt fascinerande. Hassan svek aldrig någonsin sin vän vilket även ledde, som ovan nämnt, till att hans och hustruns död.

Det här är en film som jag starkt rekommenderar, det var så länge sedan jag såg en varm och insiktsgivande film. Har även hört att detta är den första Hollywoodfilmen där alla stora roller spelas av muslimer, vilket faktiskt är kul att höra! Allahu-Akbar! Är även väldigt förtjust över filmmusiken, så himmelskt vacker! Jag beställde både flyga drake och tusen strålande solar av Khaled Hosseini på www.adlibris.se

Det ska bli hemskt spännande att läsa Khaled Hosseinis böcker! Imorgon hämtar jag böckerna från posten men jag kan tyvärr inte börja först jag läst ut "The Zahir" av Paolo Coehlo. Den är bra men är ganska tjock att jag bara vill läsa klart den och lägga undan den för att börja med Hosseinis böcker. Men tålamod är mer än guld värt! Alltid. Jag blir ju känslosam bara jag tänker på filmen, åh, längtar till böckerna! De är säkert minst lika bra.

Här nedan kan ni se trailern!

Se även www.film.se (tagit en del av handlingsbeskrivningen därifrån.)

www.kiterunnermovie.com är den officiella hemsidan för filmen.

" An Afghan legislative committee has drafted a bill seeking to introduce Taliban-style Islamic morality codes banning women from wearing make-up in public and forbidding young boys from wearing female fashions. "

News Yahoo

Läs mer och diskutera på FOMI

Läs mer i Politiken

Tack för tipset, Galenzo!

Och på bloggen Gates of Vienna undrar man: Kommer Wilders film stoppas i Haag?

"Based on this article from De Telegraaf, the Netherlands may be turning into the anti-Denmark.The Dutch government is now considering how it might assuage offended Muslim sensibilities by banning the movie that offends them before it is even shown.

If they carry out their plan, the Dutch will have fully revealed their hand, and demonstrated that the country that was once a beacon of liberty and tolerance has descended into the darkness of tyranny, censorship, dhimmitude, and — yes — submission.

Our thanks to our expatriate Dutch correspondent H. Numan, who brought this article to our attention, translated it, and accompanies it with his own commentary:

Possible ban on Wilders movie..." Läs mer på Gates of Vienna

Och glöm inte hålla ögonen på sidan: fitnathemovie.com!

Benazir Bhuttos återvändande var koreograferat av USA och blev en komplicerad affär.
Fundamentalister såg hennes återvändande till Pakistan som en USA-sponsrad handling i likhet med Norra Alliansens ankomst i Kabul 2001. Det var därför som den beryktade talibankommendör Baitullah Mehsud svor att döda henne.

Hennes brott var enligt Mehsud: 1) hennes stöd för den militära attacken på Röda moskén (strax efter den operationen kom en självmordsattack på ett möte för Benaziranhängare, som dödade 13 människor), 2) hennes uttalande att hon skulle tillåta amerikanska truppers inträde i Pakistan i jakten på bin Laden, och 3) hennes löfte till västvärlden att hon skulle tillåta det internationella atomenergiorganet IAEA förhöra doktor Khan, en ledande kärnforskare som blivit anklagad för att ha överfört kärnteknologi till Iran.

Lansera attacker

En annan talibankommendör, Haji Omar, sade till BBC: “Benazir kommer till Pakistan på USA:s begäran för att lansera attacker mot heliga krigare. Liksom Musharraf kommer hon också bli ett mål för våra angrepp.”

Det finns ingen tvekan om att Benazir Bhuttos återkomst sponsrades av USA. General Musharraf har öppet erkänt USA:s roll i förhandlingarna kring Bhuttos hemkomst.

Allt startade när general Musharrafs popularitet sjönk drastiskt till följd av en massrörelse som tog Pakistan i besittning i somras. Hans blodiga hantering av de nu världskända händelserna vid Röda moskén i provinshuvudstaden Islamabad, förvärrade den negativa trenden ytterligare.

I kölvattnet av historien med Röda moskén hämnades talibaner och talibanvänliga krafter i Pakistan med självmordsattacker på militära anläggningar på nästan daglig basis. Under några få veckor var talibanerna herren på täppan i Pakistan. Militären verkade hjälplös medan en extremt impopulär Musharraf varken kunde kontrollera “kriget mot terrorn” eller det egna landet. Som vanligt blandade sig Vita Huset i. Musharraf tvingades till samarbete med Benazir Bhutto – som han tidigare kallat en korrupt politiker som aldrig skulle få återvända till landet så länge han satt vid makten.

Massivt socialt stöd

USA:s plan var att foga samman Bhutto och Musharraf, för att på så vis kunna dra nytta av hennes massiva sociala stöd och därmed minimera de framvällande antiamerikanska känslorna i Pakistan. Samtidigt kunde man använda Musharrafs militära makt för att kuva talibanerna som helt hade tagit över de halvautonoma områdena kallade Tribal Areas, samt vissa distrikt mot gränsen till Afghanistan, (där sharialagar har fått regionen att likna Kabul under talibaneran: utbildning för flickor är förbjuden, män är beordrade att odla skägg, och man har offentliga hängningar av ”USA-spioner”, äktenskapsförbrytare, etc).

När Benazir Bhutto anlände, kom även en brittisk minister, Lord Malloch-Brown, till Pakistan för att diskutera en framtida västvänlig regering i Islamabad. Dagen före ringde det brittiske vicesändebudet i Karachi, Hamish Daniel, till guvenören i Sindhprovinsen, Ishratul Edab, för att försäkra sig om att Bhuttos hemkomst fick ett protokollsenligt mottagande.

Ironiskt nog var det samma Benazir Bhutto som var spärrad från EU-institutioner på grund av anklagelser om korruption. Det är å andra sidan inget nytt med det. Regeringar i väst har länge daltat med skumma figurer i sina försök att organisera världen enligt sina intressen. Washington och deras allierade hoppas få en västvänlig regering i Pakistan efter parlamentsvalen i januari nästa år, med Musharraf som president och Bhutto som premiärminister.

Planen sattes i verket i början av oktober med förkunnandet av en nationell försoningsförordning. Under denna förordning släpptes alla åtal mot nuvarande eller forna makthavare som blivit beskyllda för korruption (däribland Benazir Bhutto som en av de mest framträdande). I gengäld hjälpte Bhutto till att få Musharraf återvald som president. I Pakistan röstas presidenten fram av nationella och provinsiella parlament.

Stort mediauppbåd

Trots att Benazir-Musharraf-affären inte blev populär i Pakistan (enligt undersökningar förlorade hon i popularitet i oktober jämfört med maj samma år), togs hon ändå emot av en oväntat stor folksamling i Karachi.

Det finns många förklaringar till denna folkmassa som genererade stort mediauppbåd, både lokalt och globalt. “Hjälten välkomnas” skanderade CNN, “Benazir togs emot som en drottning”, kommenterade SvT. En annars Benazirfientlig elektronisk tidning i Pakistan blev hänförd av hennes enorma mottagande vid Karachis flygplats, och gick upp i extas över vidden av massmobiliseringen. Jämförelser gjordes med miljonsamlingen hon mottogs av i Lahore, när hon återvände från exil 1986. “En miljon mötte mig 1986. Två miljoner idag”, hävdade Benazir själv på en pakistansk tevekanal när hon lämnade flygplatsen i Karachi. Nyhetsbyrån Reuters trodde snarare att det var en kvarts miljon, medan AP satte siffran kring hundra tusen.

Hennes andra återvändande kunde dock inte jämföras med det första 1986. Vid hennes ankomst i Lahore den gången, reciterade hon och odödliggjorde en dikt publicerad i vänstertidningen Jeddojuhd: Main baghi hoon, Main baghi hoon (”Jag är en rebell. Jag är en rebell.”) Som svar skanderade miljonpublikshavet tillbaka: Benazir aai hej, Inqlab lai hej (”Benazir har kommit tillbaka med revolutionen”).

Hennes återkomst 1986 entusiasmerade Pakistan. Men optimismen föll kraftigt då hon kom till makten och miljontals arbetare blev desillusionerade av hennes USA-vänliga, nyliberala antiarbetarklasspolitik, i kombination med korruption. Hennes make, Asif Ali Zardari, blev snart känd som Herr Tio Procent då han misstänktes för att ta tio procent i mutor för alla statliga finanskontrakt. Hon togs ifrån makten 1990 under militäriska påtryckningar men återvände 1993. Hennes andra omgång vid makten var ännu mer frustrerande. I det allmänna valet 1997 gjorde hennes PPP (Pakistans Peoples Party) en snöplig förlust. I hela Pakistan fick PPP bara 19 platser i den nationella församlingen, som har 250 platser.

Popularitet upp och ned

Men i valet 2002 hade PPP växt och blivit det största partiet medan Benazir Bhutto fortfarande var utomlands i exil. PPP:s väljare återvände till Bhutto eftersom de vägrade rösta på endera den islamistiska alliansen MMA, eller pro-militära Muslim League.

PPP, som grundades 1967, har en historia av att kämpa mot militäriska diktaturer. Dess arbetare gjorde heroiska uppoffringar särskilt under 1980-talet, då general Zia styrde Pakistan med järnhand. Trots att Bhutto hade välkomnat Musharrafs införande av krigslagar 1999 i tron att hon skulle återvända till makten, var hon tvungen att vända sig mot det senare eftersom Musharraf vägrade ha med henne att göra.

Under alla dessa år har hennes popularitet gått upp och ned. Hennes stöd till USA-kriget i Irak och Afghanistan är vida fördömt i Pakistan och där står hon i skarp kontrast till sin far. Hennes far, tillika grundaren av PPP, Zulfiqar Ali Bhutto, förblir en ikon för sin antiamerikanska utrikespolitik som han förde som Pakistans premiärminister 1972-77. En CIA-uppbackad militärkupp drev honom från makten och 1979 hängdes han. Han dog martyrdöden och erhöll nästan helgonstatus – särskilt i sin hemtrakt i Sindhprovinsen – efter hängningen i Pakistan.

Helgonlik ikonstatus

Zulfiqar Ali Bhuttos helgonlika ikonstatus var också en av anledningarna till att folk samlades i hundratusental den 18 oktober i år. Benazir Bhutto visste att hon skulle kunna dra mycket folk i Sindh och landade därför i Karachi, Sindhprovinsens huvudstad, såväl som landets största stad. De icke-religiösa PPP-arbetarna hade också på sistone känt sig isolerade när den religiösa högern växt sig allt starkare under de senaste fem åren. Dessa politikhungriga PPP-arbetare försökte få Benazir Bhutto att sätta stopp för deras isolering, påtvingad genom samarbetet mellan mullorna och militären.

Och som vanligt spelade pengar en stor roll. Stora summor strömmade in från resten av landet till mottagningen i Karachi. ”Det var en tre-miljarder-rupies-mottagning” (316 miljoner svenska kronor), rapporterade landets största dagstidning på urdu, Jang. Men på dagen av hennes ankomst ropade PPP-arbetare halvhjärtat: ”Bort med Musharraf” för att markera sitt harmlösa missnöje med affären.

Attackerna på folksamlingen som mötte Bhutto har chockat Pakistan. Självmordsattacken ses som en varningssignal till alla demokratiska krafter och en attack på civila rättigheter, och rätten till föreningsliv och möten. Det var ett försök att skrämma människor som kämpar mot militarism och religiös fundamentalism. Men medan Benazir Bhutto har skyllt på islamister inom den militära underrättelsetjänsten (och därmed rentvått Musharraf), ligger rötterna till det grymma självmordsuppdraget som slog till på hennes Karachimöte någon annanstans.

Det är USA- och Nato-styrkorna i Afghanistan och Irak som skapar frustration och ilska. Bombningarna av Röda moskén i juli i år och ett ökat antal bombattacker på Tribal Areas i Pakistan (sannolikt gömställe för bin Laden, enligt mediarapporterna) där hundratals människor har fått sätta livet till, har resulterat i stor ilska bland de unga. Många av dem har valt att genomföra självmordsattacker som hämnd. Självmordsattackerna är en missberäkning. De religiösa fundamentalisterna ser självmordsattacker som det enda sättet att lära imperialisterna en läxa. Men istället för att driva tillbaka USA, har självmordsattackerna ökat aggressionen.

Mer repression

Imperialistkrafterna och deras pakistanska samarbetspartners (oavsett Bhutto eller Musharraf) kommer inte tystas av dessa självmordsattacker. Tvärtom kommer mer repressiva lagar och förordningar på civila friheter att läggas på vanliga medborgare i Pakistan. Öppna möten och folksamlingar har redan blivit förbjudna i Punjabprovinsen under förevändning av lag och ordning efter Karachihändelserna. Under tiden, den 24 oktober, deklarerade Bhutto att hon själv aldrig kommer att organisera öppna möten mer, inte ens under sina valkampanjer. Förtrycket kommer ytterligare att försvaga de progressiva krafterna och civilsamhället, medan fundamentalister kommer att gynnas av den påföljande frustrationen, som i sin tur kommer leda till fler självmordsattacker.

Karachiolyckan är bara ännu ett exempel på tillbakagång, ännu en berättelse där lärlingen vänder sig mot trollkarlen. Det är sant att talibanernas fader är den pakistanska militären. Men Benazir Bhutto har spelat rollen som barnmorska, om inte Moder, i befruktningen och födelsen av talibanismen. Talibanerna både i Pakistan och Afghanistan lanserades, uppfostrades, beskyddades, finansierades och beväpnades av pakistansk militär. Och det var under Benazir Bhuttos andra period som talibanerna lanserades i Kabul. Hon försvarar till denna dag sitt beslut att sända talibanerna till Kabul. Och Bhuttos dåvarande inrikesminister, Naseerullah Babur (som brukade kalla talibanerna för sina ”grabbar”), försvarar fortfarande beslutet att sända talibanerna till Kabul med att Pakistan på det viset omintetgjorde ett internt hot. Det ska heller inte glömmas bort att allt detta gjordes med USA:s och Saudiarabiens välsignelse.

Talibanerna lösgjorde sig gradvis ur all kontroll när förhållandet ändrades mellan de religiösa fundamentalisterna i Pakistan och den pakistanska militären under pressen från USA i kölvattnet av 11 september, då militären tvingades ge upp sitt stöd för talibanerna. Den gamla nära relationen mellan de två har resulterat i att den religiösa fundamentalismen i Pakistan har växt. De religiösa fundamentalistkrafterna har styrt regeringen i North West Frontier Province de senaste fem åren och är samarbetspartners i Balochistanprovinsen. Den officiella oppositionsledaren i de utgående parlamentet var en mulla från MMA, en allians av religiösa krafter. Tillsammans fick de religiösa krafterna 15 procent av rösterna i det allmänna (och korrumperade) valet 2002. Incidenter som attacken på Röda moskén har definitivt hjälpt de religiösa krafterna att förstärka sin del av röster och sympatier.

Problemet ligger i att varken Musharrafs USA-stödda militärjunta eller de religiösa fundamentalisterna har något intresse av att bygga ett säkert och demokratiskt Pakistan. Den kampen måste tas upp av de progressiva krafterna i landet – vilka de är återkommer vi till.

Läs också:
Benazir Bhutto är ingen förbättring
Kvinnoeliten
Politiska islams uppkomst
Pakistans dystraste och mest optimistiska tid

Och kanske lite artiklar skrivna av vänstern i Pakistan:
The remaking of the movement
Bhutto meets with marxists and other civil society leaders

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3
Andra bloggar om: Pakistan, Benazir Bhutto, USA, Musharraf, Talibaner, Ali Bhutto, Politik

Om man frågar mig så är svaret: Ja!

men vad tycker ni andra?

Jag kände bara att jag ville kritisera lite om just detta...

//Mumintrollet

The Muslim fanatic shouted "here is your terrorist, I'm here, come and get me" as he drove past a police station on his way back from a terror training camp, the court was told yesterday.

He is said to have shouted the taunts outside the high-security Paddington Green police station in West London, where terror suspects are routinely held for questioning.

"Terror camp leader Atilla Ahmet sang a "Jihad Calypso" song to a children's party, telling them: "Come Mr Taliban, come and bomb England", a court heard.

Atilla Ahmet, who has alreay pleaded guilty to soliciting murder, sang the words to the tune of The Banana Boat Song.

His next lines were: "Before the daylight come, you wanna see 10 Downing Street done, Hey Mr Taliban, boom, boom, boom. Come bomb England. Allah willing, it will be done."

Children at the Jameah Islamic school, near Crowborough in Sussex, sang along during his performance, which was recorded on tape. Läs mer på This is London

Tack för tipset, Janne!!

Vid ett tillfälle avbryts vart samtal. En lang, blond kvinna med en illröd resväska pa hjul styr med klapprande steg mot vart bord. Hon parkerar den högljudda väskan brevid mig, hennes knäskalar i jämnhöjd med mina ögon – kanske är det därför jag knappt lägger märke till henne ansiktsdrag. Vänligt men bestämt fragar hon om vi kan se efter hennes bagage medan hon beställer. Hon talar norska och förklarar att hon hört att vi är svenskar. Vi nickar samfällt och fortsätter var diskussion.

Den norska kvinnan sitter ett par decimeter fran vart bord, plastrar om sina hälar och äter aprikoser ur medhavd pase. Av nagon anledning blir jag full i skratt över hennes obesvärade omvardnad av sina egna fötter och ben. Jag tittar inte efter hennes ansikte.

Slutligen är kaffet uppdrucket, solen har gjort entré och sorti och vi lämnar uteserveringen. Jag hamnar framför de andra med cykeln i släp. När vi rundat en korsning brister de ut i ett upphetsat gapskratt. Det visar sig att S behallt fattningsförmagan och inte stirrat sig blind pa vare sig plaster, aprikoser eller knäskalar. I stället har hon sett den norska kvinnan i ögonen och ögonblickligen fastställt att det är Asne Seierstad. Journalist och författare till boken ”Bokhandlaren i Kabul” som utlöste en förelöpare till Mohammedkarikatyrerna-debatten. Och som S lugnt papekade, där satt vi och diskuterade Talibaner i lugn och ro medan Asne log roat.

Jag skrattade jag med, men cyklade hemat med en orolig känsla i magtrakten. Hör inte till skaran av paivrare som anser att dylika "journalistiska" metoder främjar en nyanserad bild av vare sig Afghanistan eller dess invanare. I bästa fall försag vi Asne med en halvtimmes roat tjuvlyssnande. I värsta fall med ett scoop. Naja.

Andra bloggar om: berlin , åsne seierstad, talibaner