P & T skal ikke have monopol på udenlandsk TV

Z-gruppeformanden utilfreds med regeringens holdning i to fjernsynsspørgsmål

- Er det virkelig, hvad man i regeringen (V, C, CD og KrF, red) opfatter som frihed til selv at vælge?

Spørgsmålet kommer fra gruppeformand Helge Dohrmann og gælder regeringen Schlüters afvisende holdning overfor landets mange antenneforeninger til, via parabolantenner, selv at kunne hente udenlandske fjernsynsprogrammer ned.

- Hvorfor i alverden mener regeringen dog, at Post- & Telegrafvæsenet skal have monopol på det. Kan det virkelig være en borgerlig/liberal regerings holdning, at antenneforeninger og private ikke skal kunne drage fordel af tidens nye teknologiske muligheder?

En tro kopi
Også med hensyn til regeringens nyeste holdning til spørgsmålet om TV 2 er Dohrmann utilfreds.

- Resultatet af en beslutning om at etablere et TV 2 uden reklamer bliver let, at vi blot får en ny fjernsynskanal, der bliver en tro kopi af den vi kender alt for godt, uden nogen form for konkurrence og hvor licensen stiger til det dobbelte.

I disse spørgsmål går regeringen efter min opfattelse socialisternes ærinde, slutter Z-gruppeformanden.

Pressemeddelse fra Z-gruppeformand Helge Dohrmann

Frit samfund med uafhængigt TV

Jersey er et selvstændigt velhaversamfund. Minimale skatter og toldfrie goder. Sådan skaber befolkningen sig gratis TV. Flere programmer for en brøkdel af udgifter.

Da ELISABETH den anden, dronning af England, i sommer besøger sine kære undersåtter på øen JERSEY, mindedes hun med afsky et årstal, kendt af alle danske skolebørn: 1066. Det var året, da Wilhelm Erobreren, Vikingehøvding og hertug af Normandiet, indtog England, hjulpet af blandt andre tapre Jerseyfolk, der siden ynder at omtale England og Skotland som "vore nordlige besiddelser".

138 år senere skiltes Storbritannien og Nordmandiet for evigt, men Jersey og de øvrige kanaløer holdt sig til England, men sikrede sig ubrydeligt selvstyre under kongefællesskab.

Der ligger Jersey så ved Frankrigs kyst, begunstiget af Golfstrømmen, palmekranset, en uafhængig atlanterhavsø med stolte traditioner.

45 kvadratmiles, 75.000 indbyggere, hvoraf 6.000 franske. Engelsksprogede, med fransk oversættelse i alle officielle dokumenter.

Højeste beskatning 22%
Med 11-13 meters forskel på tidevandsstanden er det evigt usikkert om bølgerne sprøjter op på hotelvinduerne, eller man skal spadsere en kilometer ud for at finde vandet. Ellers er alting sikkert og solidt i staten Jersey. Indkomstskatten er en såre beskeden udgift for almindelige mennesker og kan end ikke for millionærer stige til mere end 22% af skattepligtig indtægt. Moms har man aldrig hørt om. Told og afgifter er beskedne. Spiritus, tobak og parfume er toldfrit. Omsætningen enorm. Kunstigt nok - for der skal jo også findes særheder - er vin beskattet, så det koster det samme som i London. Selv en mousserende pærevin er der told på. En god whisky koster 24 danske kroner. Cigaretter 12-25 øre. Arveafgifter og grundskatter kendes ikke. Arbejdsløshed findes ikke. Lønniveauet er rimeligt takket være den minimale indkomstskat.

Offentlige hverv ulønnede
Jersey regeres af "The assembly of the States" med 54 folkevalgte medlemmer (der er ingen partier) og the Bailiff som præsident, udnævnt af dronningen. Medlemmerne er ulønnede. Det er det lokale politi også - en slags sognefogedordning - som fungerer godt. Heliger har et lille korps af flinke og venlige Bobbyer. Forbrydelser er få og sjældne.

Naturligvis sværmer millionærerne om Jersey, men de får ikke uden videre adgang. Først må de garantere en indtægt på 1/2 million om året og opfylde en række andre betingelser. Knapheden på byggemoden jord lægger også grænser for tilstrømningen. Fremmedarbejdere er derimod altid velkomne.

Levefoden stiger stadig. Man malker turister og lokker dem til indkøbsorgier, selv om alt ikke er lige billigt. Man malker også de fede Jerseykøer og sælger prægtige frimærker. Men først og fremmest er det kapitalmarkedet, der vejer til, skønt man her har restriktioner mod storfinancielle interesser.

På denne baggrund af uafhængighed, frihed for offentlig udbytning af et land, hvor man beholder udbyttet af sin indsats og føler sig som et frit menneske uden stress, finder vi et lilleputsamfund , der nærmer sig det ideelle.

Gratis TV til 42.000 hjem
Jersey har eget pengesystem, der følger pundet, men i øvrigt er uafhængigt af britiske finanser, eget postvæsen, der giver kæmpe overskud, eget flyvevæsen, der løber smukt rundt.

Imponerende er også Jerseys eget TV. Kanaløerne skabte i 1962 deres eget kommercielle Televisionsselskab, der i nært samarbejde med det engelske sender 12 timer i døgnet, foruden undervisning, heraf 4-5 timer med lokalt stof. øens egne indbyggere købte aktier for 150.000 pund, hvoraf den lokale avis tegnede sig for 30% og Guernsey-avisen for 20%.

Men, siger generaldirektør Kenneth Killip i Statsborgerskab Helier, vi betaler kun 15% i udbytte, hvad der naturligvis er for lidt i forhold til 1962-kapitalværdien. Vi driver imidlertid også andre forretninger. F.eks. udlån af Tv-apparater og reklamevirksomhed, så vi håber at nå et bedre regnskabsresultat. Vi køber programmer i London for ca. 40.000 pund årligt, men det er i virkeligheden kun en fjerdedel af den egentlige kostpris. Vi har 340 aktionærer og 64 ansatte i alt til samtlige aktiviteter. Det er en meget flittig og interesseret stab, vi arbejder med.

Reklamer, der ikke bryder ind i programmerne, omfatter seks minutter for hver sendetime. 42.000 hjem modtager vort program, der aflyttes tæt. BBC kan også modtages på øerne, men ses kun af nogle få procent.

Gratis for seerne
Udsendelserne koster ikke kanaløernes seere en øre. Alt finansieres kommercielt. En sammenligning med dansk TV er vanskelig, fordi vi her kører tre radioprogrammer, medens man ikke på Channal Islands har egen radio. Skønsmæssigt er de samlede Jerseyudgifter imidlertid kun en ethundredeoghalvtredsindstyvendedel af de tilsvarende danske Tv-udgifter og arbejdet udføres af et antal mennesker, der er tredive gange mindre. Bortset fra, at vi i Danmark også har en provinstjeneste, er det i øvrigt uden betydning, om man sender til en million seere eller til 42.000. Til gengæld sender Jersey langt flere Tv-timer end Danmark.

Jørgen Max Jørgensen

SVTs public service finns till glädje för alla, menar Christina Jutterström och motiverar på så sätt att kanalen borde finansieras via skattesedeln istället. Och visst säger människor att de vill ha Public Service TV, ingen vill ju erkänna att man tittar på snaskiga skandalprogram på TV3 och Kanal5. Problemet är ju att människor bara vill ha public service för att det är lite finare, inte för att titta på. I praktiken tittar man på nyheter och lättsam underhållning.

Hur ska vi då använda samhällets resurser inom TV produktionen? Vad skall vi bestämma vad vi ska prioritera? Ett demokratiskt svar är att producera och sända det människor tittar på, ett ekonomiskt demokratiskt svar är att producera det människor är beredd att betala för att titta på och ett tredje är att producera det som människor säger vill ska finnas.

Lyckligtvis finns det människor som har bättre rätt än andra och som kan bestämma att det skall produceras och sändas folkbildning i UR och diverse kulturprogram. Det visar sig nu att den korkade pöbeln inte förstår sitt eget bästa och istället tittar på snaskiga amerikanska dramaserier utan samhällsansvar. Dessutom betalar de för det utan att man måste tvinga dem till det genom lagstiftning. Tur att de som bestämmer vet bättre.

Martin Jönsson har en skarpsynt poäng när han talar om att TV-licensen fungerar som ett kontrakt mellan publiken och SVT, att det är ett sätt att kvantifiera människors vilja att ha public service. Jag tycker att en viktig omständighet är att det inte är ett frivilligt kontrakt, det är något som lagstiftaren tvingar oss till. Det finns ett värde i licensen som kontrakt betraktad, den är en symbolisk handling, ett sätt att manifestera åsikten att public service TV är bra, utan att behöva titta på kanalerna. Frågan är om det är värt pengarna? Det brukar vara så med kognitiv dissonans, om man sätter ett pris på att upprätthålla fasaden brukar det visa sig rätt fort att det finns annat som är viktigare.

Jag tycker det finns en obehaglig bismak i att en liten grupp människor bestämmer vad folket skall tillsändas och tvingar dom att betala för det, en bismak av elitism och fascism. Det må vara med folkets bästa i tankarna, men det är inte styrt av folket, det är inte demokratiskt.

Denna typ av logik är ju inte ny för vänstern i världen, vi har ju proletariatets diktatur, peoples republic of China, Deutsche Demokratishe Republik som uttryck för samma synsätt; att demokratin inte kan anförtros åt folket. Samma sak med svenska statens TV utbud.

"För 2032 kr/år får du massor av tv- och radioprogram från SVT, SR och UR. Allt från nyheter och dokumentärer till underhållning och utbildning - oberoende av politiska och kommersiella intressen. Det är möjligt tack vare din tv-avgift. Tack! "

Eller inte. Allt detta är möjligt på grund av lagstiftning som tvingar mig betala tv-avgiften för att jag, som några andra i 25-års åldern i Sverige, äger en tv och väljer att följa lagen. Som om Skatteverket skulle tacka så hjärtligt för det generösa bidraget i slutet på varje månad när lönekuvertet kommer och att allt var möjligt tack vare din hjärtliga vilja att frivilligt betala världens högsta skatter utan att för den delen få tillbaka världens bästa välfärd.

Också var det det här med oberoendet från politiska och kommersiella intressen. Det låter fint men vad innebär det egentligen? Vilka farliga kommersiella intressen hotar min vardag? Företag som genom reklam berättar för mig varför deras produkter är bra medan konkurrenterna försökr bevisa motsatsen i konkurrens och valfrihet som i sin tur finansierar tv-produktionen. Läskigt. Politiskt då? Min favoritkomiker på SVT är Bo Inge Andersson, utrikeskommentator som öppet ogillar marknadsekonomi, USA och frihet.

Ett smakprov på oberoendet enligt nedan. Några andra smakprover i högen av partiskhet finns här, här, här eller här.

"Ja alltså det handlar ju då nyliberalismen, Friedman kort – det handlar om att staten och ja, även facket ska inte få blanda sig i hur näringslivet, hur kapitalet sköter sig. Det finns ju exempel på det i Chile och Ryssland. I ena fallet kaos, i andra fallet terror".  - Bo Inge Andersson i SVT:s Kulturnyheterna, 4 oktober 2007.

Så vad göra? Jag har faktiskt diskuterat saken med anställda både på SR och SVT i samband med både intervjuer men också när jag träffat företrädare i andra sammanhang. En gång exempelvis delade jag tåg med en journalist vid SR P4 som var väldigt trevlig och hade många kloka idéer. Enligt min mening bör SVT och SR konkurrensutsättas och om det nu finns ett så hjärtligt stöd och en marknad för public service som ständigt påstås och vilket jag inte heller betvivlar. Kör hårt. Bli fri television. På riktigt.

P & T skal ikke have monopol på udenlandsk TV

Z-gruppeformanden utilfreds med regeringens holdning i to fjernsynsspørgsmål

- Er det virkelig, hvad man i regeringen (V, C, CD og KrF, red) opfatter som frihed til selv at vælge?

Spørgsmålet kommer fra gruppeformand Helge Dohrmann og gælder regeringen Schlüters (C) afvisende holdning overfor landets mange antenneforeninger til, via parabolantenner, selv at kunne hente udenlandske fjernsynsprogrammer ned.

- Hvorfor i alverden mener regeringen dog, at Post- & Telegrafvæsenet skal have monopol på det. Kan det virkelig være en borgerlig/liberal regerings holdning, at antenneforeninger og private ikke skal kunne drage fordel af tidens nye teknologiske muligheder?

En tro kopi
Også med hensyn til regeringens nyeste holdning til spørgsmålet om TV 2 er Dohrmann utilfreds.

- Resultatet af en beslutning om at etablere et TV 2 uden reklamer bliver let, at vi blot får en ny fjernsynskanal, der bliver en tro kopi af den vi kender alt for godt, uden nogen form for konkurrence og hvor licensen stiger til det dobbelte.

I disse spørgsmål går regeringen efter min opfattelse socialisternes ærinde, slutter Z-gruppeformanden.

Pressemeddelse fra Z-gruppeformand Helge Dohrmann

Men i år har det kommit in störningar i min semestertid. Oönskade mobilsamtal. Från Företag. Först ut var det TV-Licens. De kollade om de pratade med rätt person, sen undrade de om jag har TV. Jag besvarade frågan och tilla irriterande att jag skulle uppskatta om de inte ringer igen på mobilen, då är jag utomlands. Dagen efter ringde de igen. Antingen hörde hon dåligt eller kunde hon inte skriva, alternativt kunde inte någon läsa. Nästa samtal kom från Fortum. De hade nåt supererbjudande. Vilket erbjudande det var orkade jag inte lyssna, utan bad henne återkomma ( behöver jag tillägga att de inte gjorde det sen jag kom hem).

Sen var det bankens tur.

De här samtalen irriterade mig verkligen. För det kostar MIG pengar. Man kan ju försvara sig att de inte vet att man är utomlands, men å andra sidan är det ganska vanligt att folk semestrar utomlands mitt i sommaren, eller? Och så länge inte priserna det samma oavsett var man befinner sig så vill jag inte bli belastad på kostnader jag inte har bett om.

Undrar om andra också har råkat ut för det? På ett sett var det skönt utan mobil, de slapp man onödigt försäljarsnack när man var ledigt. Nu kommer man aldrig undan längre.

Underligt nog går man ut dagen innan en stor utredning som man har beställt kommer ut. Det är ganska respektlöst mot de som suttit och arbetat med denna utredning under en lång tid.

Det som är lite problematiskt är att man knyter staten närmre public service i och med att man till viss del ska finansieras med statliga bidrag. Detta är problematiskt eftersom man då får makt över det som sänds. Man kan använda bidragen som antingen piska eller morot för att styra programutbudet på ett visst håll. Och det är just det vi inte vill ha - en statsägd och styrd TV-kanal.

DN Debatt igår tog upp frågan. Den största förändringen utöver att staten vill köpa in sig i inflytandet är att man från Sveriges television inte ska ha möjlighet till sponsrade program i samma utsträckning som tidigare. Man vill halvera det som finns idag. Detta gäller då mest engagemang som Melodifestivalen och olika sportsarrangemang.

Vi menar att public service har ett särskilt ansvar att värna kvaliteten. Det är därför det är viktigt att alla program, oavsett genre, kan motiveras utifrån uppdraget och att public serviceföretagen ska slå vakt om programområden som är kvalitativt eller kvantitativt underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna. I det syftet är det centralt att värna radions särart och att bevara företaget SR:s självständighet.

När det gäller ekonomin, tar Allians för Sverige sin utgångspunkt i avgiftsfinansiering. Men den har också nackdelar och kan behöva utvecklas, inte minst mot bakgrund av den tekniska utvecklingen på medieområdet. Därför är det viktigt att vara fortsatt öppen för andra lösningar.

Observera att även alliansen numera förordar avgiftsfinansiering. Så nu finns det inte längre några ideologiska skäl till att strunta i att betala den avgift som gäller oss alla.

Dagens ledare i DN 1 juli tar också uppfrågan. Där kommer man fram till att den största förändringen är namnbytet från TV-licens till public-service avgift. Kanske blir det enklare att betala in en public-service avgift än en TV-licensavgift, rent idealistiskt?

Tänk om det var så. Att du måste betala en avgift för något du äger eftersom staten har inrättat något som tillverkar en likadan produkt. Men vänta nu. Tv-licensen. Du tittar inte på SVT men ändå måste du betala för det. Det är väl fel? Inte är det så att jag betalar för en annan glass jag inte vill ha, när jag redan har betalat för en glass jag vill ha. Inget är rimligt i den frågan, men nu verkar det som att tv-licensen ska utvigdas, till inget mindre än datorn.

Vilket kommer resultera i att alla som äger en dator, ska betala tv-licens. Ja, ni läste rätt. Har du en dator, ska du betala Tv-licens. Vill du veta varför? Jo, SVT gör alla sina program tillgängliga på internet samt att du kan komma kunna se på program live. Det känns väldigt underligt att jag som äger en dator, men aldrig är inne på svt.se ska behöva betala för det. Bara för att jag har dator. Det är som att porren skulle tvinga dig att betala en avgist, bara för att du är uppkopplad på internet, vilket ändå skulle vara mer rimligt då porren tar mer utrymme på internet än vad svt.se kommer göra.

Känns det rätt att SVT ska få kunna ta ut sin tv-licens på vad de än tänker satsa på. För tänk om de vill ge sig in på matfronten, du skulle bli tvingad att betala avgift på det du köper. Jag uppskattar att de vill satsa på internet, det kan nog få mig att gå in där. Och det är här man kan ta en avgift, när någon vill använda deras tjänst eller produkter, inte innan.

Jag tänker inte betala tv-licens för att jag har dator. Jag betalar för det jag vill se. Hoppas att andra börjar reagera på SVTs maktmissbruk av tvångsfinansiering.

--------------------

Det var en insändare jag skrev i onsdags, som publicerades i fredags i Uppsalatidningen (Som kommer en gång i veckan). En snabb liten reaktion på SVTs maktmissbruk av "en icke-skatt", den s.k TV-licensen!

Förövrigt så kan SVT börja kräva betalning så fort det funkar på internet med allt det dom vill, då sossarna beslutade att dom fick det, under den förra mandatperioden.

Först och främst verkar kunskaperna om TV-licensen vara dåliga hos den svenska befolkningen. Av de klagosånger man kan läsa runt om i diverse bloggar samt forum beskylls SVT som den största boven i dramat. TV-licensen är som man förstår av namnet en licens för att få inneha en TV-mottagare. Denna licens har även sträckt sig sen tidigare till datorer med så kallat TV-kort.

Det nya är alltså att man dels kan se på TV i sin mobil och att TV skall kunnas som det heter "streamas" på internet. Jag anser det som rätt att en licens skall betalas för dessa medium, i alla fall som den nuvarande TV-licensen är utformad.

Då når vi den egentliga frågan; är TV-licensen ett föråldrat system som borde ersättas med en ny lösning? Jag har sett flera förslag till nya alternativ och en beskattning är antagligen den bästa lösningen då SVT som betaltjänst skulle köra kanalen i botten. För trots det många säger behöver vi SVT och även om en mängd människor inte just nu inser dess värde kommer de förr eller senare göra det.

Om nu licensen kommer ändras till en beskattning kommer vi till ytterligare en fråga. Om svenska folket inte längre skall få betala en licens för att de äger en TV-mottagare, varför skall då studenterna vara tvingade att betala en slags licens för att få studera så kallad kåravgift.

 Johan

Helt plötsligt kan man höra i radio: Siw, sömmerska, Lydia servitris eller Janne snickare. Tack för att ni betalar tv-lincens. Tack vare er kan vi sända reklamfri och politiskt oberoende tv kanal. Även om det är formulerad som ett tack upplever jag ändå att det är reklam och stör programmet.

Politiskt oberoende? tror jag inte heller på, för jag tycker att det lutar ganska starkt åt det socialistiska hållet. Objektiviteten är borta sen länge. Även om kanalen inte är en renodlad kanal för social demokraterna, så är det absolut inte neutral.

Nu ska visas Stjärnorna på Slottet där tydligen produktplacering förekommer flitigt. Och de som lånade ut sina tjänster och varor försäkrar oss att de inte har fått betalt för det. Nice upplägg. Men produkterna visas ju flitigt. Och även om man inte tjatar om de i programmen etsas ju fast på de som tycker att märken är viktiga. Själv skiter jag fullständigt i märken, kanske beror det på mitt dåliga minne;) Särskilt nu när det skrivs om det i tidningar. Snacka om gratis reklam.

Undrar också vem har uppmärksammat det, just särskilt inför Stormares program? Bara det tycker jag märkligt. Är det en kupp det handlar om, för att få högre tittar siffror? Jag är misstänksam Stark misstänksam. De ville klippa om filmen, men ojj, det hinner de visst inte. Man kan väl maskera. Har de hört talas om det?

För som man kan se det all reklam är bra reklam. Titta på ICA. De blev dragna i smutsen för kötthanteringen. OCH. De har ökat omsättningen med  10 till 15 %.

Och inte är det ICA-jeppens förtjänst. Stig heter han visst. Töntigaste jag har sett i tv bra länge. Dags att byta kanal när ha dyker upp. Tyvärr kanalerna är synkroniserade, så är det väl Stig som tittar fram även på de andra också.

Skulle aldrig gå på ICA om jag inte var tvungen. Men den närmsta affären med mat i är just en satans ICA. Med Stockholm sämsta utbud, alltid urplockad, tror aldrig sätt hyllorna fulla. Ofräscht. Ja, bara handlar där i nödfall. Absolut nödfall, och alltid måste jag kompromissa, för de inte har det man vill ha. Och jag pratar inte om konstiga önskemål här utan basvaror.

Alltså röda tråden var vad är reklam? Är inte skyltar det står både förre och efter vissa program att vi har blivit sponsrade av ICA, Unibet, och gud vet vad, är inte det reklam för dem? Varför inte lägga in en speakerröst som säger att detta är inte reklam, vi ber våra tittare att inte lägga notis om dem. Ungefär som de gör på amerikanska domstolar, när något med vikt inte borde ha sagts eller frågats, meddelar domaren att juryn ska bort se ifrån det de har just hört. Japp.

Definition för reklam:

Reklam är en metod att förmedla en bild av en producents vara eller tjänst till de tänkta konsumenterna.

Carin Hjulström har en ganska speciell intervjustil, vad karaktäriserar dig som intervjuare?

- Hon är väldigt påläst, journalistisk och proffsig på alla sätt och vis. Jag ställer mer frågor som kommer från hjärtat [...]

Visst är det underbart när människor lyfter fram sin egen inkompetens som en tillgång? Att Månsson inte heller har några ambitioner att ens ställa relevanta frågor framgår också:

- Jag vill inte höra allt det där som personen är tränad att svara på utan något mer som skvallrar om hur den där personen är. [...]

Det är en svår uppgift, hur ska du få folk att öppna sig?

- Ja, men om det blir mer ett snack snarare än skjutjärnsjournalistik så tror jag att man lättare kommer in på det här andra.

Tanken verkar alltså att ta en massa kändisar till TV och snacka lite skit med dem på bästa sändningstid istället för att ställa relevanta frågor om angelägna ämnen. Det är klart att med en bakgrund i Bolibompa och ett utfyllnadsprogram i TV4:s bakfickekanal så kanske det är vad Månsson klarar av. Fördummningen av SVT fortsätter samtidigt som licensenavgiften höjs. Att detta tillåts kallas public service är ett skämt.

Förljugenheten om public service är förståss total. SVT sänder numer precis samma dynga som reklam-TV, ofta lite elegantare paketerad men producerad av samma bolag som reklam-TV använder sig av. "Snus är snus om än i gyllene dosor" skrev dock Fröding och när produktionsbolagen visar sig använda produktplacering som finansierngsmodell också för SVT-produktioner skriver kvällspressen om mutor och SVT kallar in juristerna. Är det kanske bättre att de licenspengar som tas in för att producera kvalitets-TV används för att göra en dokusåpa?

Fast var SVT verkligen borde lägga licenspengarna blir förståss allt svårare att förstå. Finns det några kvalitetsprogram kvar på SVT? Nu ska ju till och med deras kanske sista intervjuprogram med lite kvalitet tas över av en lekledare.

Handelsministern (m) hade inte råd betala barnpassning enligt skattetabell trots både villa, sommarhus, pappa till barnen och flersiffriga inkomster. Nu återstår att se om systemet ger henne tusentals kronor i ersättning för bara åtta dagar på taburetten.

Kulturministern (m) och migrationsministern (m) har ännu inte avgått men är också dom polisanmälda för att i årtal ha struntat i TV-avgiften. Den ena för att det var kul att testa systemet och för att hon gärna ville åka dit, men det säger hon bara för några för därmed har hon ju inte ens sagt det. Den andre mest för att han tyckte SVT gör dåliga program och det bara gick att titta på TV hos andra och därför kunde dom finansiera skräpet.

Och ungdomsförbundsordföranden (s) var inte bara full utan riktigt full och bråkade med ordningsvakt och polis och vräkte ur sig så många fula ord att det uppfattades som svartskalle, och för det dömdes hon i första instans. Och miljöministern (s) som inte fick fortsätta som politiker men inte vill tillbaks till det tjänstlediga jobbet utan ska reflektera i ett år, och därför utnyttjar systemet och tar emot drygt 1 miljon skattekronor.

Moderat eller Timbroanställd eller socialdemokrat eller man eller kvinna, gör i detta ingen skillnad. Sånt som taskig moral och attitydproblem drabbar lika barn som leker så. Idag heter dom sånt som Borelius och Sjödin. Tidigare hette dom bland annat Rask och Unckel. Och om föraktet har rätt, kommer nya namn en annan dag.

Och på insändarplats i landets tidningar kämpas det om mest vitsiga utryck för eländet. Vad sägs om; eftersom jag också tänkt bli statsråd om några år så avvaktar jag också med att betala TV-licens tills jag börjar jobba.

Som om att skratta verkligen tog bort det onda. Som om det ändå inte stockar sig i halsen av alla dessa olika rättvisor.