Bloggar om:Twitter

Det bästa inom Twitter-relaterade inlägg från WordPress.com-community, dagligen uppdaterade.

Utvalda inlägg
The Latest Posts in Twitter
Nyligen postat på WordPress.com Prenumerera
Tänka efter, tänka om, tänka nytt
Fröken Eva´s skola

Försöker rekapitulera mitt första år som klasslärare och tänker efter vad jag och mina elever har gjort, genomfört, hunnit med, skippat (oops!), borde gjort mer av, kunde ha strukit… Vad som gick riktigt bra, vad som gick rätt okej och vad som kanske kunde gjorts annorlunda. Känner mig nöjd och stolt över allt som vi faktiskt har genomfört i klassen. En hel hög med nationella prov, andra prov, redovisningar, samtal, betyg, omdömen (formativa och summativa)… Känner mig mindre nöjd med att jag inte insåg fulla vidden av den extra arbetsbördan som NP medförde, även om jag flaggade för den. Med facit i hand skulle vi ha bedömt och rättat alla delprov på arbetstid på skolan med vikarie och inte rättat ett enda prov hemma. Då skulle huvudmannen fått se vilken tid det faktiskt tar och hur stor kostnad det blir. Varför ska jag göra det gratis på min fritid, som det faktiskt blir till slut, när planeringstid och förtroendetid är slut? Och vem ska planera åt mig och mina elever när j

Psykopat på åtta ben
Ebbinski's Blog

Okej. Hej. Godmorgon.   Nu är det såhär va, att jag precis släckt lampan för att sova. Kollade twitter en sista gång och läste bland annat denna tweet. ”Usch, stackars tjej” tänkte jag och rös. Hatar själv spindlar. Tror att det är lite av en fobi eftersom jag avskyr bilder på spindlar tillochmed. Hur som helst, jag skulle precis lägga undan mobilen. Men… VAD KÄNNER JAG PÅ MIN ARM?! Något kryper i en millisekund och jag blir fullkomligt iskall och stel och håller täcket mot armen. I panik flyger jag upp ur sängen, tänder lampjäveln och börjar skaka täcket och pipa och halvgråta som en livrädd hund. Och ner på lakanet trillar mycket riktigt en spindel. Jag drar efter andan och ser den påflugna varelsen snabbt krypa in UNDER MADRASSEN!   Spindeln var typ mellanstor, lite avlång. Inte jättestor, men det spelar ingen roll i min värld. De är lika läskiga iallafall. Jag kastar alla sängkläder i tvätten, hämtar ett glas och ett lock av något slag, drar ett djupt an

Ett mästerstycke eller en samling floskler, Pascalidou?
Jenathon

Twitter flödar av länkar med måsteläsning och Husby-artiklar idag. Två av de mest älskade är Pascalidou’s och Tamas, två diametralt olika texter. Tamas text är en uppföljning av ett långt reportage, Pascalidous text är en standardtext fylld av brasklappar, de ‘rätta’ värdeorden, och vinkeln ‘jag-är ‘från-förorten-den -har -skapat-mig’. Hela första stycket är en uppräkning av alla systemfel som går (eller inte går) att applicera på Husby. Eller vänta, jag skulle vilja se Pascalidou applicera genusteori i en direktsänd debatt. Jag har en känsla av att det skulle bli lite snårigt. Hon använder sin egen historia som ett exempel på någon som ‘framburits’ av gemenskapen och ilskan i den hårt utsatta förorten. Vi tjejer internaliserade ilskan. Vi teg och neg och bar den i bröstet och lät den aldrig riktigt explodera. Vi svalde segregationens stigma och utanförskapets förbannelse. (…) Min journalistiska yrkesbana inleddes tack vare killarna

Den femte mannen, twitter från 3b
3b bloggen

Idag läste jag ut vår högläsningsbok. Klassen fick ”twittra” om boken. Så här blev det!

Till Nicco
zwemac

När skandalen inträffade med Almqvist i huvudrollen var jag en av de första att skriva ut min ilska över beteendet. Efteråt hakade våldsvänstern och de politiskt korrekta på ett omfattande drev, som stod ljusår från proportion till handlingen. I denna veva klev jag in som motpol och framförde hur skevt det var att ha veckor av drev för ett uttalat ”h*ra” samtidigt som tusentals fotbollssupportrar skriker ”h*ra” till domare i stort sett varje match utan att media, PK-mobben och feministerna lyfter ett finger för att kritisera detta. Vidare framhöll jag känslomässiga blunder som drabbar många ”vanliga” människor med konsekvenserna av nedvärderande ord. När folk blir förnedrade och angripna med nedvärderande ord står samma mobb som skapat drevet mot Almqvist och dricker en kopp kaffe. Aldrig görs detta till något så stort som i Almqvist-fallet trots att han är människa han med. Jag påpekade att i ett verbalt krig använder många människor det som sårar m

Det omvända klassrummet.
fridasform

Jag läste mitt twitterflöde till eftermiddagskaffet, och helt plötsligt bara fylldes de på av spännande tweets från @KlasHerman och @erikarroy, jag tweetade det och det tog inte mer än någon sekund innan jag fick svar med länk till livesändningen av seminariumet. Så nu sitter jag här, med en kall halvfull kopp kaffe och häpnar över det spännande med interaktiva föreläsningar och flipping the classroom. Titta själva här!  Det handlar om att studenterna ska titta påföreläsningen hemma (det stillasittande jobbet) och sen göra uppgifterna, ställa frågorna och göra uppgifterna, det man behöver hjälp med  i klassrummet tillsammans med läraren. Det är så spännande! Tack! Detta kräver mera kaffe! @klasherman @erikarroy — Frida Levén (@fridasform) 22 maj 2013 Det här är en skampost i utmaningen Blogg100

När män vill bestämma över min kropp
tankaravtuss

Jag skrev en tweet härom dagen, en tweet som fick reaktioner jag aldrig kunnat drömma om och de som reagerade var alla män. Män som vill bestämma över kvinnors kroppar och rätt till abort. Detta är för mig en självklarhet. Min kropp, mitt beslut. Sen är det naturligtvis det bästa om man inte blir gravid om man ändå inte vill ha barn, men det går tyvärr inte alltid att påverka. Inget preventivmedel är 100% säkert, inte ens kondom. Argumenten dessa män var helt uppåt väggarna. Det var någon som tyckte att ”abort inte skulle användas som ett preventivmedel”. Detta är helt befängt för mig. Jag vet ingen kvinna som hellre skulle genomgå en abort, med alla risker det innebär, än att använda något typ av preventivmedel. Abort kan vara oerhört jobbigt både fysiskt och psykiskt. En annan tyckte att ”Kvinnor måste bli bättre ”beställare” och inte skaffa barn med losers som drar.” Det har vi en klockren skuldbeläggning av kvinnor. Det är inte kvinnors ansvar at

Tweet tweet…
Marlin Jansdotter

Nu kan ni även hitta mig på Twitter. Tanken är att även där nätverka med andra medium och övriga som är intresserade av andlighet, medialitet och personlig utveckling. https://twitter.com/mjmedium

Min tanke
Mammakvinna's Blog

Min tanke var att sluta bloggen, twitter och facebook men ärligt talat känner jag att det inte är mitt problem om det stör någon. Jag är den jag är och ta mig som jag är eller ta mig inte….visst ska man mötas halvvägs men så länge det bara är en lång lista med grejer jag ska ändra och grejer som stör mig garvar man åt, rycker på axlarna och tycker att det är så han är med kompisar… Det är småsaker men de stör mig. Och för att använda samma tänk….mina vänner håller med mig. Jag tror jag har varit kameleont på alla plan tillräckligt i mitt liv.

Synligheten
Stasimon

Ibland tänker jag att jag har något av ett ansvar för de här böckerna jag ägnar den mesta av min tid åt. Att jag borde ställa min egen person till deras förfogande. Det vill säga förutom att göra själva arbetet, dvs översättandet, också använda min egen presumtiva synlighet till att synliggöra dem. Detta, måste erkännas, tar lite emot för mig. En stor del av mitt medvetna liv, som mest under viktiga, formbara år, har jag strävat efter motsatsen – den totala osynligheten. Då var det en överlevnadsstrategi, att klara sig igenom högstadiet var detsamma som att hålla sig under radarn. Den där gången en av killarna som hängde utanför uppehållsrummet spottade en snusprilla i mitt hår såg jag genast sambandet med den provokativa Sagan om ringen-tunikan med huva och läderband jag bar. Värre än äcklet när tobaken skulle tvättas ur håret var misstanken om att själva incidenten skulle dragit uppmärksamhet till mig. Lägg därutöver även till en naturlig blyghet, så inser läsaren att synlighet går e

Ta mig med
Brev till J

Måste ha varit i chock för jag såg mig själv utifrån. Såg hur jag följde efter dig, darrandes som en blöt rädd hund. Ta mig med. En skåpbil väntade med bakdörrarna öppna. En av maskerna hjälpte dig upp och svepte in dig i filtar. En annan öppnade en termos. Snart satt jag bredvid dig i bilen med en kopp hett kaffe. Det var fortfarande så tyst runt oss. Som om allt hände i en glaskupa. Den kvällen. För alltid lagrad i mitt DNA. Vi var inte skyldiga till något och ändå bestämde vi oss direkt för att fly. Varför? Satt där i bilen och tänkte att de kommit för att döda oss. Några månader satt jag i samma bil och önskade att de hade gjort det.

Digital narcissism
snabbmakaroner

Jag har funderat lite på belöning sen jag skrev det här inlägget. Och sen stötte jag på en artikel om hur narcissismen blir allt vanligare bland dagens unga människor: om tre av tio studenter i USA klassades som människor med narcissistiska drag för fyrtio år sedan är det idag sex av tio. Det är en jäkla stor skillnad faktiskt. I undersökningen ställdes förresten frågor som: Om du skulle få regera världen, skulle den då vara en bättre plats? (Finns tex. att köpa här, här, här och här.) I artikeln jag läste nämndes de sociala medierna som exempel på uttryck som narcissismen tar sig idag och i artikeln diskuteras att narcissism belönas av samhället: vi ska ju framhäva oss själva nuförtiden. Det forskas tydligen mer och mer i detta fascinerande ämne. En artikel i DN från förra året lyder: Många Facebookvänner kan tyda på narcissism. Personer med många Facebookvänner men även personer med täta statusuppdateringar är mer sannolikt personer med narcissistiska drag enligt undersökningen DN hä