"Kör försiktigt!" brukar mina föräldrar hojta när vi åker hemifrån dem. Hallå! Hur kan de tro att jag gör annat än är försiktig i trafiken?!!

Tyvärr är försiktighet inte en garanti att klara sig helskinnad. I lördags körde jag till Tyresö strand, och tio minuter senare åkte jag tillbaka samma väg och passerade korsningen mot centrum. Där stod brandkåren och ambulansen och ställde ut bårar och räddningsutrustning.

Precis några minuter innan hade en röd Volvo-kombi kommit i hög fart och missat att svänga i korsningen så att han istället körde över två refuger och in i en silverfärgad BMW som fick sidan intryckt. Bägge ekipagen hamnade uppe på gräsmattan framför Mc Donalds.

En bekant passerade förbi senare och gav mig vittnesmålet att föraren i den påkörda bilen kräktes blod. Inte ett särskilt gott tecken.

Så var detta en olycka? Nej, inte enligt min mening. Det var ett mordförsök. Föraren i den röda Volvon som orsakat kollisionen var enligt min bekante misstänkt alkohol- eller narkotikapåverkad. Föraren i fråga har absolut ingenting i trafiken att göra i sitt påverkade tillstånd.

Jag vet att vi aldrig kommer kunna lagstifta bort rattfyllerister. Ibland hjälper det inte ens med att ta deras körkort; de kan sno en bil och ge sig ut i trafiken i alla fall. Så det finns bara ett sätt att hantera dylika människor; lås in dem. Köp in en bit mark i någon australisk öken och upprätta en fångkoloni. Det finns ingen ursäkt att köra bil i fyllan. Man är en potentiell mördare.

Jag skulle vilja gå så långt att jag påstår att en vanlig mördare står högre i aktning än ett rattfyllo. Mördaren har ju oftast ett syfte med sitt brott, t.ex. tillförskansa sig pengar eller hämnas eller tysta någon han/hon allmänt ogillar. Rattfylleristen dödar däremot på måfå och utan urskilning. I morgon kan det vara just du som är offret. I lördags hade det kunnat vara jag om vi inte hoppat över mjölkinköpet.

Hälsar Eder Peter Harold

Vi har tältat och det var sjukt mysigt, trots svårigheterna att hitta dit i mörkret. Dock har jag fortfarande sovsäcken i Tyresö, men att tälta med duntäcke var inte helt fel det heller. Party all night, typ tre timmar sömn och sen upp igen. Fun fun.

Att för en sekund glömma huvudet någon annanstans, något man inte inser är ett snedsteg förrän det är försent, som sedan via och på grund av ryktesvägen eskalerat. Det var dumt redan från början men fulla människor förstorar vad som egentligen händer. Jag vet att detta kommer resultera i någon form av bestraffning som jag defenitivt är beredd att ta eftersom det vi gjorde var fel, men det innebär också att jag behöver stöd. Jag behöver inte höra från dig också att det var dumt för det vet jag redan. Talk to you later.

Actually we just wanted to go swimming and so we took the bus to Nyfors... got out there and went down the hill, always in the direction of the hill. After a few minutes we got to this little bridge to the other side of the lake. There was this huge sign that we are now in the national park.

So this defenetly another great bonus of Tyresö that there is so much nature around.

To give you an Impression of the castle, I linked this following image (Wikipedia):

We tried to find it and I also asked to bus driver where we had to get out of the bus (who actually told us to stay and he would tell us where to get out...). However, we never made it to the park and found another nice Swedish place. So the question is if there is such a thing as a national park or not... If we find out will report on this issue!

Well, it always rains in southern Sweden!

Me, Sebastian and Sebastian

I think that I have to report also the nice stuff about Tyresö. So here it comes: the town lies right next to the baltic sea and a couple of lakes are located close to it. So as the waether is really nice now (compared to the days before) we went out to sea the baltic sea.

Sebastian was so kind to share this image!

As you can imagine it was really nice there - swimming and jumping into the water... Later we also did some experients with long time exposure photography, which was a lot of fun too!

"Hej kära SSUare!

Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss. Inte häller verkar mitt liv bli det.

Jag meddelar nu med stor sorg och samtidigt stor glädje att jag kommer flytta till Linköping för att utbilda mig till lärare. På lördag denna vecka flyttar jag ner och börjar sturdera på måndag.

Jag kommer att sakna lenet otroligt mycket. Efter tre år som aktiv lenare känns det tungt att flytta ifrån världens vackraste stad. Jag kommer att komma tillbaka lite då och då för att besöka er.

Om ni skulle vara nere i Linköping får ni jätte gärna höra av er! Nu kan även surffa in på min blogg http://scheibeljulin.wordpress.com/ om ni vill ha koll på hur jag har det.

Jag önskar er alla lycka till och att vi hörs/ses i framtiden!

Kramar
Mikael, SSU-Tyresö"

Middag på Sturehof med spontant sällskap av två Östermalmsdamer varav den ena bor vid klockan i huset där Birger Jarlsgatan möter Biblioteksgatan. Hon åt samma soppa som jag och vi lovordade den. De fullständigt älskade min frisyr och jag berättade med inlevelse min Bobbys färdigheter. Kände mig lite falskt och naivt övertygad på något sätt men staden är så vacker på natten så jag viftade bort det hela och jag trivs med livet. Låt gå då, smartass, tänkte jag och mindes vad Fox sagt om att sluta tänka.

Det är annat än Svenssonlivet med villa och volvo. Ingen vovve däremot men de obligatoriska två barnen. Som av misstag råkar kalla mig mamma ibland, vilket jag tycker säger ganska mycket om hur mycket jag verkligen gör där. Fast de inte verkar se det. Stiletter på grusgången funkar inte. Knappt de kläder jag har heller, lerbrottning är inte klänningarnas favoritlek. Favoritleken utspelar sig i stadens upplysta natt och kallas 'det ljuva livet'.

I got to tell you something really strange, exciting and even some how unusual: The true story about the ERASMUS-student accomodation in Tyresö.

The european exchange programme ERASMUS for college students from all over Europe lead me to Stockholm. This sounds great and it is great. However, one thing about this situation is not as exciting as one would say: the KTH has a lot of truble to find enough rooms for all the students coming to Stockholm. Therefore they take every room and house they can get. One place they got is located in Tyresö - which is the place where I'm going to stay while I'm student of the KTH - the technical college of Stockholm.

Folket utanför har fortfarande inte ringt fastän lappen låg på bordet, praktiskt taget ovanpå de använda tallrikarna.

Men de kanske inte har sett den, de väntar kanske bara på att jag ska komma och diska.

Att det ska vara så svårt att flytta! Eller är det kanske förklara-biten som sätter käppar i hjulet? Motigt att berätta att jag inte vill vara där. Att jag inte trivs. Eller ska jag skippa det och bara säga att det är smidigare så, så att de kan fortsätta skylla på att jag är 'lat'?

De odiskade tallrikarna och de utspridda resterna efter två veckors båttur vittnade om hemkomsten men huset var tomt och ingen svarade i sin mobil. Inga döda fiskar heller. Blommorna levde än. Tack vare regnet kanske. Till och med brevlådan var tömd.

En stunds bekraktande av förödelsen, för det var ju så städat bara för någon dag sedan, en lapp på bordet puss och kram och sedan bussen hem. Hemma väntade en namnsdagsmiddag, för precis som de andra två namnen ska Johanna firas!

Vi möts igen på 4an mot Rålis.

Senare om inte genast blir det ett telefonsamtal till Tyresö för att höra efter om de har kommit hem eller när de annars tänkt göra det. Funderar på att inte flytta dit igen. Men stora beslut kräver mycket tankeverksamhet som jag inte riktigt hunnit med. Å andra sidan har jag bott här i två veckor och jag trivs med det, jag trivs däremot inte ens med tanken på att bo där.

S ringde. Jag ringer Tyresö senare för nu måste jag sticka. Bad, chill. Jag är ledig idag!

Jag förstår inte varför de inte bad grannarna? Varför ska jag som måste ta mig från Mariatorget åka till Tyresö under strejken när grannarna i princip finns vägg-i-vägg? För att kunna ta mig dit måste jag alltså gå från Handen dit pendeln går. Det är långt. Grannarna (det gulliga penionerade paret som killarna nästan adopterat som stand-in-morföräldrar) kan vattna och mata varje dag. Och posten! Den ligger säkert kvar i brevlådan sedan förra veckan om ingen stulit våra räkningar och vår reklam.

Mitt starkaste argument är strejken. Nästa argument är jobbet. Heltid betyder nio timmar aktivt arbete, och som arvodist är jag ledig typ en dag i veckan. Förra veckan var jag där då. Vattnade och matade. Den här veckan har de redan kommit hem när jag väl får min ledighet. Hinner du träffa kompisar? undrar de. Men jag vet att de blir besvikna när de kommer hem.

Puckon! Hundratals människor som tuggar fradga och på riktigt försöker klättra in genom luckan, desperata likt zombiesen i Resident Evil. Och den spydiga kommentaren kan du inte jobba liite snabbare? Detta när jag i stort sett ensam försökte bemästra 64 minuters kö. Jobbleendet på och mjuka ord om att jag gör mitt bästa, innerst inne nitade jag la idiota. Jag fick ner den till 47 minuter och hjälp var påväg. S som lika hjälplöst satt i ettan hade en kö som sträckte sig till utanför Donken. Båda var lika förstående för den andras problem men ingen kunde göra något för att hjälpa till. Övertid.

Övertid imorrn har jag defenitivt inte tid med! Jag har viktigare saker planerade, som bio och utgång till exempel. Och blomvattning i Tyresö.

Giftet riktigt dryper ur Gudmundsons penna, förlåt tangenter. 

Samhällets barn har så länge berövats möjligheten att ta ansvar själva att de förutsätter att någon annan ska ta det åt dem. I själva verket är önskemålet rent logiskt. Varför skulle inte kommunen kunna skaka fram några reserverade parkbänkar – under tak – när den står för allt annat?

Nå, vad har det här med hjärnan att göra? Jo, jag läste artikeln i morse och har väl omedvetet gått och tänkt på den hela dagen. För en stund sen dök en minnesbild upp. Någon gång på 80-talet deltog jag på en 3-veckors kurs på LO-skolan i Örenäs. Deltagarna kom från olika fackförbund och jag var ensam Metallare.

Ni vet hur det är på kurser. Alla baserar sina åsikter i diskussioner i egna erfarenheter. Under första veckan hade jag kanske lite för ivrigt skrävlat om hur "vi på ASEA gjorde." Under fredagen, före lunch, ställer sig en kursdeltagare från Träindustriarbetarförbundet upp och berättar att på hans sågverk fick de kämpa en daglig kamp för att kollektivavtalet skall gälla. Han blänger mycket ilsket på mig och avfyrar:

"Det är ingen konst att skita, när arslet är fullt"

Jag var, Per Gudmundson, något mindre karsk och självgod efter den beska sanningen!

I nivå med trädkronorna lyste det gult samtidigt som en ballong med reklam för Falu Rågrut gjorde allt i sin makt för att inte störta ner till marken. Jag är bara ledsen över att jag inte hann plocka åt mig kameran för då hade man haft ett minne från en i övrigt rätt bortslängd söndag. Både DN och SVD har artiklar om det hela som dök upp relativt snabbt. Vädret går jojo idag sannerligen.

NP: Nine Inch Nails - Capital G (Year Zero)