Hittade inget speciellt på HM iaf, köpte ett par lurv-boots till Emmis.. Vidare till Lindex och köpte ett par mockasiner till henne att ha på ÖF!

**********

Som ni vet så är det ju städa på freda som gäller men ingen regel utan undantag, städade idag istället! :) För imorgon är det "rekryterings-fika" på Medis! :) Veronica, You will make it girl!!! ;) Ska bli kul å ses...

Tack alla ni som vågade svara på gårdagens fråga! Men om man skulle se till % som svarade mot besökande så ligger det under 10! ;) Era smygare...

Ja ja, det kanske är lite intressant ändå att veta att vi ätit lax ifrån findus, att ja mutat skrutt med majskrokar så jag får städa ifred, att hunden löper, att jag stundvis är så virrig att ja inte vet va jag heter, att våra garderober alltid ser ut som ett bombnedslag, att vi har 100 olika rengöringsmedel i städskåpet, och att vi är en alldeles vanlig familj med vanliga problem men är lycklig ändå!

Alla kloka tankar kommer liksom fram då man städar, tänkte idag vilket JÄTTE DIPLOM alla vi mammor borde få! Vi kan skura golv, laga mat, sköta våra barn, tänka på veckans stor-shopping, tvätta kläder, plocka ur/in i diskmaskin på en å samma gång! NO OFFENSE Killar, men har aldrig sett något liknande ifrån nån som har snopp! Ni är säkert bra på massa annat! ;)

Men om ingen annan nånsin sagt Tack för allt ni gjort/gör så gör jag det! Till alla er mammor där ute samt till min egen mamma! ( Bästa mamman <3 so far away, but still so close)

BARA FÖR ER!:

Och ni Killar, Blommor & choklad då och då kan inte skada! (Speciellt inte chokladen) ;) Ja lovar.. Ni kommer inte ångra er om ni ger den...

Författaren och bloggaren Lennart Svensson (på bloggen Svenssongalaxen) har läst min diktsamling Annorlunda men ensam (B. I. I, 2004), och - läs och häpna! - tyckt VÄLDIGT bra om den, ja till och med uppskattat den och vad jag var ute efter. Kul att eldsjälar finns som förstår vad jag försökte åstadkomma (till skillnad från t. ex. Bibliotekstjänsts recensenter). Sådant här kan sporra en poet till stordåd...

Här kan du läsa Lennart Svenssons recension av min diktsamling. Fantastiskt trevlig läsning utlovas!

För den som vill läsa boken ifråga har jag några exemplar kvar av diktsamlingen. Signeras om köparen önskar. Hundra kronor styck inkl. porto, till skillnad från 198 kr plus frakt på ex. Bokus.com

Vill du köpa ett ex: skriv några rader till anson@passagen.se. Glöm inte din adress och eventuellt önskemål om signering. Så får du mitt kontonummer på Swedbank, där du sätter in 100 kr, varpå jag skickar boken så fort jag ser att pengarna kommit in.

Jag har gjort det till en hjärtesak att ofta, ofta tala om för mina vänner hur mycket jag uppskattar dem, hur fina de är, hur kreativa och härliga de är.

Det är magiskt.
Mirakel kan uppstå.
Sann kärlek vibrerar i luften när man talar om den.
Sann kärlek växer och skapas i samma stund vi erkänner den, ger den form, uttalar den, låter den finnas.

Att ge en vän en enda liten uppskattande puff då och då kan vara skillnaden mellan seger och nederlag, mellan storstilade projekt och självförnedring.

Vi lider alla mer eller mindre av osäkerhet, dålig självkänsla, rädsla inför det okända.
Därför kan det vara ovärderligt att få höra att man är älskad, omtyckt och uppskattad.
Särskilt vid tillfällen då man inte ”förtjänar” det.
Det är då vi behöver det mest.

Och alla, ALLA, förtjänar gränslös kärlek och respekt.
Det är avsaknaden av kärlek som skapar rädsla, krig och motsättningar.

Älska - och ge uttryck för det.
Alla har allt att vinna på det.

Pröva att ge minst en komplimang om dagen.
Pröva att se något positivt i varje människa du möter.
OM du inte kan se en endaste positiv sak hos en människa du möter, så är det högst troligt dig själv det är fel på - inte den du betraktar.

Ditt sätt att betrakta världen är det som skapar världen.
Om du försöker se mer uppskattande på världen kommer den att bli vackrare.
Detta är ett faktum.
Det är inte flum, inte självbedrägeri, inte verklighetsflykt.
Det är en absolut sanning.

Din upplevelse av sanningen ÄR sanning - för dig.
Du skapar världen som den är.

Så om du betraktar världen som en hemsk plats, fylld av hat, så blir den det.
Och om du betraktar världen som en vacker plats, fylld av kärlek, så blir den det.

Älska - och ge uttryck för det.
Alla har allt att vinna på det.

Samtliga bilder: Carl Johan Rehbinder

Igår fick jag en fantastiskt trevlig fläkt av uppskattning från Pernilla. ♥ Att vara både familj och vän på samma gång är en gåva och hon är alltid lika generös med vardagsfunderingar, bilder och sig själv.

Självklart gör jag som hon och skickar vidare lite kärlek i cyberspace. Här har ni länkar till några av mina favoritsidor:
Ett liv i exil: Jonas bor i Australien och har jobbat inom reklambranschen (framgångsrikt). Nu gör han inte det, utan tillbringar många sköna timmar med sin son och med att fota. Han är fantastisk, såväl på att skriva som att fota. Me like a lot.
Fias pixlar: tokigt nog samma bröllopsfotograf som Pernilla :D Underbar tjej som tar fantastiska foto och som inspirerar mig massor.
Heja Abbe: Abbes pappa skriver om livet som pappa till ett hjärtebarn och alla ljuvliga, underbara, gastkramande och vardagliga händelser som familjen går genom.
detvarintejagdetvarsossarna: får mig så gott som alltid att skratta. Bitsk, träffsäker, blandar högt och lågt på ett skickligt sätt.
onekligen: Lisa är journalist. En journalist som verkligen kan skriva. Me like.

Kanske hittar du några guldkorn du inte visste om förut. Kanske får du samma måsteinochtittaomdeharskrivitnågotnytt-känsla som jag får. Varje dag.

Solen skiner mellan molnen och det blir nog en varm dag idag med.
Åskan igår kväll var väldigt välbehövlig..
Hua.. så det small igår..trodde nästan att blixten hade slagit ner på gården
Men det var lite längre bort i ett hus på Granadavägen.
Som tur så vart det inte så stora skador på varken människor el hus.
Luften känns en aning klarare nu..

Paula in Action

Paula din Häxa.. NU gjorde du ditt jobb bra, hehe
Mera..mera.. sådant.. efter kl 19 är det lagom att det sätter igång.
(så att jag får in ungarna, hehe)

Idag så ska Hanna till Korttis..tills på Måndag förmiddag.
Det var väldigt länge sedan hon var där en helg.
Hon skulle egentligen varit där från Söndag till Lördag
Men jag bytte.. för jag har varit så lat med att skola in henne på Fritte
så hon har ingenstans att vara på dagarna nu.. då Korttis har "stängt"
Nästa vecka börjar inskolningarna på allvar.. om jag orkar, hehe
Ja det vore ju skönt om man fick igång en vardag nu.. med rutiner.
Tidigt i säng och tidigt upp .. för ungarna
Nu är det tvärtom..

Det är underbart med vänner som ställer upp
Min underbara, fina, vackra vän Kirsi är en sådan..
Hon är en vän som ställer upp oavsett vad..alltid.
Hoppas jag någon gång kan återgälda henne...
Men ett fång rosor ska hon ha för sitt guldiga hjärta *ler*

..till dig gumman!!

Nähäpp, nu blir det till att väcka ungar..
Klockan är nu 09:28.. så det är välan dags då *ler*

Ha en go och givande dag !!

Mina tankar går till Max och Saga och alla anhöriga.

Med Kärlek till er alla!!!!

Nu har jag nästan gått igenom alla tjänsterna och det är inte alltid lika roligt att se hur man skött dokumentationen, men i ditt fall är det strålande!!!! Inget att anmärka på!

Jag sa ju det idag "att du är bra/duktig" fast nu får du höra det igen!!!"

Detta är mail från min chef som låg i min inbox i morse. Jag kände att dagen började betydligt bättre än gårdagen slutade och det var för väl. För det var ingen bra dag igår.

Igår kom jag hem efter en hel arbetsdag vid 6 tiden på kvällen och ångrade nästan genast att jag kom hem över huvudtaget. Jag vet att det är semester och sommarlov och mina små glin vill vara lediga - men vem ska då sköta den nödvändiga markservicen? Dum fråga, eller hur? Det är ju så klart jag som jobbar.

Diskbänken svämmade över av disk. Maten stod kvar på bordet sen lunchen. Det låg blöta handdukar och badkläder överallt. Glina satt vid datorerna och TVn - trots det vackra vädret - och maken satt där också, med en drink i handen. Luften gick ur mig helt. Jag insåg att jag skulle få tillbringa den vackra kvällen på ett andra skift, ensam. Jag revolterade och gjorde inte någonting. Jag satte mig också vid datorn en stund och sen tillbringade jag kvällen på trappan. Ensam.

Drömmen är att komma hem till ett någorlunda rent hus eftersom 5 personer befinner sig där hela dagen och inte har annat att göra. Att komma hem till några som har saknat sin mamma och fru och vill vara med henne, göra saker tillsammans med henne. Att uppskatta, även om bara med en kram, att hon finns och sköter om det mesta.

Det är sådant som gör mig glad. Makten av uppskattning har jag besjungit förr och jag slutar aldrig fundera över hur stor den är. Och hur lite vi använder oss av den.

Det är tur att jag har en så klok chef.

Nu har jag återhämtat mig. Det behövs egentligen inte så mycket så blir jag så gott som ny. Några hellediga timmar eller lugna dagar så mår jag finfint igen. De tre jobbiga veckorna som orsakade mitt svårmod är ett minne blott, hälften av alla mina klienter är bortresta över sommaren och jag kan återigen komma ikapp med dokumentationen och känna att jag är ”on top of it”, kontrollfreak som jag är.

Solen skiner och jag har planer på omfattande egenvård när jag kommer hem. Jag ska köpa mig lite snygg hårfärg, ta en dusch, lägga en ansiktsmask, färga håret, klippa hårtopparna, njuta av livet i trädgården. That´s the plan. Sen får vi se om allt går att förverkliga men utsikterna får mig att må bra.

Vi kvinnor 40+ är helt enastående vackra, men det tar lite längre tid att vårda skönheten. Kanske börjar jag hela behandlingen med en runda stavgång ute i skogen, inget är så bra för energinivåerna som lite motion.

Dessutom fick jag återigen beröm för min senaste insats – min medhandläggare gick raka vägen till min chef som är nyss hemkommen från semestern och höjde mig till skyarna för min arbetsinsats. Chefen log glatt: ”Jag hör att du har gjort ett fantastiskt jobb här”, sa hon. Återigen inser man makten av bekräftelse. Visst var det hårt – men jag gjorde allt som stod i min makt och det har uppskattats från både medarbetare, chef och klienterna själva. Som sagt – jag mår bra. Och semestern närmar sig…

De tio budorden som Mose fick av Gud inristade på två stentavlor uppe på Sinai berg är inga lagar. De är inte till för oss att slaviskt lyda under. Det är viktigt att poängtera, då det annars kan uppfattas som att kristendom är en gärningarnas religion, att man måste göra ditt och datt på det här och det där sättet för att komma till himmelen.

Jesus sammanfattar det tio budorden så här:

“Han svarade honom: “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.” - Matt 22:37-39

Denna bloggserie är alltså inte tänkt att säga åt dig hur du ska leva och hur du måste bära dig åt. Syftet är att ge en modern tolkning till de aningen föråldrade budorden.

[CHANGE OF PLANS! Som du kanske märkt har jag varit borta ett tag och inte följt det lagda schemat för den här bloggserien. Nu är jag dock tillbaka och vi är tillbaka på banan igen med nya datum.]
________________________

Föräldrar

"Visa aktning för din far och din mor..." - 2 Mos 20:12

Räck upp handen den som tycker ens föräldrar är jobbiga. Antar att det är ett gäng som skulle räcka upp handen här. Mamma säger något dumt när man har kompisar hemma, pappa uppför sig fånigt när man är med honom på stan, mamma tjatar hela tiden, pappa är sträng, och så vidare.
För min del är det mammas tjat som gnager mest. "Var inte ute för sent", "Gör dina läxor, så du inte kommer efter i skolan" - sådana saker. Men jag inser också att utan mammas ältande hade jag inte kommit så långt.

Jag är en sån som måste ha någon som piskar mig i ryggen för att saker ska bli gjorda. Annars flyr jag lätt. Och när jag flyr får jag dåligt samvete, och får jag dåligt samvete flyr jag bara ännu mer. En ond cirkel. Därför borde jag, även om det är påfrestande ibland, vara tacksam för att jag har henne.

Att visa aktning innebär att värdera högt, vara rädd om. Du har dina föräldrar att tacka för att du blev till. Är de då värda vilken behandling som helst?
Många med utländskt ursprung kommer till Sverige och chockas över hur tonåringar behandlar sina föräldrar. Jag tror vi är dåliga på att uppskatta det våra föräldrar gör för oss. Även om de kan vara pinsamma och krävande så gör de ofta allt i kärlek till en. Att man inte får vara ute till efter tio på kvällen, är för att mamma och pappa är rädd om en.

Sedan finns det förstås dåliga föräldrar som ställer orimliga krav och inte alls älskar sina barn. Det är en hårfin gräns mellan vad en förälder får ställa för krav och inte, och tyvärr verkar det som att alldeles för många svenska föräldrar idag inte vet hur man borde uppfostra sina söner och döttrar. Men att som son/dotter ha tålamod och respektera sina föräldrar är väldigt viktigt. Fastän det kan vara svårt så lönar det sig i längden.

Paulus sammanfattar detta på ett otroligt bra sätt i Efesierbrevet: "Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. Visa aktning för din far och din mor; det är det första bud som följs av ett löfte: så att det går dig väl och du får leva länge på jorden. Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja." - Ef 6:1-4

Det är vår skyldighet att lyda våra föräldrar. Genom dem har vi fått liv. Jag skulle inte existera utan dem. Därför är det självklart att göra som de säger, för de vet ofta bäst, även om jag inte kan se det just då för stunden. Jag skall inte lyda dem slaviskt. Ifrågasätta får jag göra, men det måste vara ömsesidigt.

Alla behöver vi tänka till. Visar jag mina föräldrar den respekt de förtjänar? Det är ju trots allt de som uppfostrat dig till den du är. Det är ju trots allt de som förser dig med mat och husrum varje dag. Det är ju trots allt de som gett dig livet.

אמן

Dessutom mitt i en mening, alltså när jag som bäst försökte hjälpa henne. Hon sa bara typ "Prata med X om att vi står här och väntar. Nu avslutar jag samtalet." Klick.

Okeeeeeeej. Ska det vara på det viset.
Tänkte jag för mig själv när jag förvirrad satt och tittade på telefonen.

Varför är det alltid så att man minns de trista och otrevliga kunderna mest? De trevliga då? De som skrattar och skojar, som kommer in tjugo minuter innan sitt bokade möte bara för att de vill träffa en ansikte mot ansikte, som kommer med tårta och leende säger att de ska rekommendera oss till alla de känner. De försvinner in i oblivion när en enda otrevlig människa slänger luren i örat på en. Förbannade lurslängpåare.

Maken köpte kanelgifflar och saft när han var iväg och fixade frukostbullarna imorse. För fem minuter sedan gick han förbi mig här ute i trädgården med kylboxen. Just nu letar han efter sin keps och pilotbrillorna som han stoppade i kepan igår kväll. Han påstår att han lade båda på ett väldigt bra ställe. Det verkar vara så bra att han inte ens kan komma på vad det var för ställe nu.

Jag har redan svidat om till bikini och sitter mest och har det bra. Jag har en jäkla tur som har en man som fixar och donar. Som grejar och gör iordning. Som emellanåt kommer fram och pussar på mig och säger att han älskar mig. Som låter mig sitta med hans nya arbetslaptop medan han tar fram badhanddukar och ställer fram mina flipflops.

Solen skiner från en klarblå himmel och jag har det fantastiskt bra.

Jag ska inte berätta vad han fick i avslutningspresent från sitt gamla jobb, för då storknar ni. Efter fem trogna år med allt det jobb han utfört för sin arbetsgivare, är det en skam. För jävligt rent ut sagt.

Men som han säger själv: det är bara att ge igen ute på marknaden istället. Visa vad de har att kämpa mot i fortsättningen.

Och det tycker jag är sunt. Om de nu är så sunkiga att de inte kan uppskatta honom för det han gjort (vilket ju faktiskt är meningen att man ska göra - inte ha i åtanke att han börjar i en konkurrerande verksamhet), så kan de få en fet käftsmäll då han tar över alla kunderna istället :D

In your face!

Borjat umgas mer med Linda och Des och nagra fler. Men assa aaaaaaaaaaaaaaaaaah. Alla aker hem. Jag saknar alla hemma sjukt mycket. Kan inte augusti vara har nu?? Ok, jag vill inte att sommaren ska forsvinna FOR snabbt, kommer ha sjukt kul fram till aug, men ja ni forstar.

Haller pa o fundilerar pa vad jag ska skriva till Cultural Care. De vill att jag ska skriva om mig sjalv sa ska det hamna pa deras hemsida. Jag har dock fatt writers block, sa vi far se hur bra det blir. Kanns som min svenska suger goatballs just nu. :(

Som ni ser har jag bytt utseende pa bloggen igen.. Orkade inte med den andra, for mork. Kommer val byta bilden daruppe da och da. Vi far se hur jag gor. Om jag ar nojd eller om det blir annu ett byte.. Kan inte Wordpress fixa lite nya teman?

Har jobbat en hel del pa senaste tiden. Var barnvakt 8 h i sondags em+kvall. Fick bra betalt for det, men jag var helt slut efterat. Inte blev det battre av att jag hade fyra barn att ta hand om i flera timmar heller. Pat o Ryann va over och det var hogljodd wrestling i nagra timmar. Oj oj oj..

Efterat fick jag hora genom Am att deras mamma hade skrivit ett mail till Am och sagt att "Ylva is a real treasure". Yeah baby that's what im talking about :D Haha. Skont att fa lite uppskattning ibland!

Jessie och Jake ar fullt upptagna med Softball resp Baseball. Mycket skjutsande fram och tillbaka och allmant rannande. Am ar lite virrig och glommer saker. Skont att se att hon ocksa kan gora det. Kanns som jag kommit in riktigt bra med alla barnens vanners familjer. Det ar nice! Gillar de flesta riktigt mycket. Imorn ar det ballet igen. Kanns som jag inte varit dar pa ett tag, men det var val bara 2 veckor sen sist. Sa sjukt. Tiden gar sa snabbt och hjarnan ar ett virrvarr (mer an vanligt). Det har ar ett riktigt kravande jobb. Ja, jag vet, jag jobbar inte lika mycket som manga av er andra. A jag vet att jag softar runt jakligt mycket. Men det har ar kravande pa sa manga plan som ingen annan an en fellow AP kan forsta.. Eller vad sager ni tjejer?

Langtar efter lordag! Da ska over 300 APs ut och ranna pa Philly's gator och torg i jakt pa diverse saker. Kommer bli sjukt kul! Efterat blir det antagligen fodelsedagslunch for Anna Banana! Jag o Ibell drar ev upp till NYC efter det. Om det ar en av hennes sista helger vill va aka ivag och gora nanting..

Oj oj.. Nu ringer Ibell. Maste ga. Puss pa er alla! Ni saknas!